De twå Marimauittas. af Paulin Nibopyet. (Forts. fr. ur 83.) — Det är således werkligen ni? — frågade Sir Richard, då han ändtligen återfick tungor målet. — Hwem skulle det wäl annars wara? — swarade Mariquitta. — Hwem skulle kunna älska er så fom jag? — tillade hon och kysste henom. — Alskar ni mig, Mariquitta? — Glomske! ... Wet ni det då ide? — Jo, jag wet det, men återupprepa det lifwäl och säg: jag älskar dig, Richard. — Jag älskar dig, Richard! — hwiskade den unga flickan med en obeskriflig ömhet. i O, Mariquitta, dessa ord gju a slifiom nytt blod i mina ådror. De gifwa migålifwet, efler om redan hafwa g.fwit mig lyckan. — Är då icke detta ett och delsamma? — Jo, ni har rätt, men låt mig betrafta er. — Betrafta mig få mycket ni will, min herre; under det ni fer på mig, fer jag eckså på cr. — Ert ansigte år wackert fom er själ, Maris quitta. — Och ni, Richard, är wacker som kärleken. — Men ni år så god. — Hwarföre är jag god? — Derföre att ni kommit hit. — Derför förtjenar jag just icke något bes röm! Tror ni att jag, när jag wisste er wara så nära, kunde sitta lugn på wårr dystra landts ställe i Bellamare ... Ni har mera skäl att falla mig får än god. — Det blir alltid detsamma. — ZJcke alltid ... Föröfrigt har jag blott gjort min pligt, då jag i natt åtföljt wåra tappra patrioter. — Huru? — Jo, ni wet ganska wål att Jeanne VArcs historia jagar sömnen ur mina ögon och att jag likasom bon brinner af begår at befria mitt fädernesland. — Frår Engelsmännen? — Richard ler, — Nej — swarade Mariquitta med ett ljuft småleende — men från det spanska herrawvåls det. Och ni wet nogsamt art utskeppningen af tolf tusen gewär är en sak af största wigt, afbröt henne isynnerhet när ett helt folks frihet ligger dold i piporna på dessa tolf tusende eldwapen. — Mir kära patriot! Det gör mig ondt att jag målte säga er att ni misstager er rös rande antalet af wapnen. Ri åt rifare än ni tror, ty jag medförer femton tusen gewär. — Jag wet det, min fåre befriare, men wi låta er behålla de tre tusen. — Jag? Hwad skall jag med dem? — Transportera dem till ett annat ställe. — Och det är? — Arica. — Och när? — Strart. — Ni begär således att jag skall gå till siöss igen och efter ett års skiljsmessa wara belåten med en timmas lycka? — Hwad hade ni då ämnat att företaga? — Att en månads tid kryssa långs kusten och hwarje dag gå i land. — Ni får då endast något litet uppskjuta denna er föresats. Hör mig: wi hafwa uppe gjort en omfattande acvolutionsplan; wi ers hålla understöd från BuenvåsAyred, fom lofwat oss fyra tusen man, och i nort wilja wi sätta oss i förbindelse med patrioterna i Peru, hwilka heldre ån gerna wilja plantera frihelefana n