Jofe, smackande med tungan fom en äkta mins kännare. — Ja, icke sannt? —Jo wisst. J detsamma hördes ett s:arkt owäsende från tullfartyget. Don Jose och Miguel sliftade färg och rusade häftigt upp från sina stolar, men golfwet sänkte sig under deras fötter och de föllo ned i lasten. — Mina herrar — ropade smugglaren till dem genom det hål, hwart de förswunnit — glömmen icke det franska ordspråket, fom säger att natten förer goda råd med fig. Ar detta sannt, få hoppas jag att tills i morgon bits tida påfumit något fått att reda er ur er irår fade förlågenbet. Skulle ert fängelse förefoms ma er något fuktigt, få kommen ihåg att det stundom fan wara ganska nyttigt art blanda watten i winet. Detta är ockjå ett fransyskt ordspråf och, som j weten, äro Fransmännen i den wägen icke bortbytte. Ombord på Mariquitta och på kryesarens däck hade likaledes Spaniorerna dukat under. De åtta spanska matroserna hade knappast bunnit taga plats framför de af Williams öppnade buteljerna, förrän tjugo handfasta Ens gelsmän störtade öfwer dem, afwäpnade, bundo och fängslade dem. Sedan detta war gjordt, halades de twenne fartygen sida om sida med hwarandra och Mariquittas besättning öfwer mannade snart de fyra på den spanska goelets ten qwarblifne matroserna. Detta sista aflopp dock icke utan strid och det war det härigenom uppkomna larmet, fom Don Jof och Miguel hade hört i samma ögonblick fom dådet öpps nade fig under deras fötter. Allt detta hade skett med blirtens hastighet och liksom genom ett trollslag, så att om äfwen stationschefen just i detta ögonblick från sitt däck observerat de båda fartygen, skulle han icke en gång kunnat få en aning om hwad som på dem tilldragit sig. Så snart Don Jofe och styrman Miguel på nyssförmälde sätt blifwit bragte i säkerhet, gick Mariquittas kapten upp på däcket. — Nåå? — frågade han Williams. — All right! — swarade denne, — DÅ åro wåta femtontusen gewär få godt som redan i land — utropade kaptenen med oförställd glädje. Efter att genom en blick på windflöjeln haj. wa undersöft windens riftning, fortfor han med Ffraftfull röst: — Alla man till wäders att sätta segel till. Tjugofem matroser utförde genast den be fallda manövern och fem minuter derefter skör Mariquitta redan en fart af fem knop, ilåpan: de den stackars tulljakten efter fig. Don Jof, Miguel och de ätta spanska na: troserna bannade och förde en stund ett förs skräckligt lefwerne nere i lastrummet, men den i bourgognen oc sherryn blandade sofdrycken giorde snatt sin werkan, deras ögon tillslö:o sig och efter förloppet af en qwarts timma snarkade de som munkar efter morgonbönen. När briggen förlorat land ur sigte, befallte kaptenen att lägga bi. — Tjugo man gå ombord på kryssaren och kasta def kanoner öfwerbord! Befallningen utfördes med en förwånande hastighet. — Och nu, Williams — fortfor kaptenen — skola fångarne transporteras ombord på deras eget fartygs mellandäck och luckorna der wal tillslutas. Sedan äfwen denna befallning war utförd, återwände Williams till Mariquitta. — All right, mylord; skola wi kapa bog. sertåget? i — Nej, nej, Williams — swarade den fom