måttiga werktyg. Hwilket oförskämdt uttryck ar en person, som pä kunskapernas arena aldrig hunnit längre än till studentexamen. Kanske konungen och hans rädgifware skulle rådgjort med br B. innan de wågade företaga något af wigt? År det ej ömkligt att fe åsnan sparka det döda lejonet? ö Jag bar måft göra denna långa inledning för att wisa att Örefunds:Poftens anfall mot mig ice frå enstaka, utan endast äro en obetyre lig länf i en fortgående kedja af nid och ffandalskrifweri. Jag kommer nu till de mot mig riktade ans greppen, bwilfa genomgå ide mindre än fer nummer af OrefundossPoften, Aruftarue äro för widlyftiga och anfallen för många, för att jag bär skulle funna genomga dem fullständigt, och jag mäste derföre inskränka mig till wissa huswudpunfter, hwilka till en wiss del fammans fattas i Borgs uppgift, att jag ul allestädes ädragit mig allmånt förakt. Det är icke jag, fom är anklagad, oc) mig tillkommer salunda cj att ingå i någor swaromal på denna Borgs fmådelfe, belst jag då skulle bli twungen redogöra för hela mitt förflutna lif, hwilket wisferz ligen icke wore mig swärt, men det hörer cgentz ligen ide till saken. Om någon beskyllning år ärerörig, få måtte det wål wara den att pastä, det en menniska ådragit fig allmänt förakt. Or Borgs skyldighet är att framdraga officiella dos kumenter och utslag, hwarigenom han kan styrka en sädan smädelse. Od bar han ide nagot utslag, som dömer mig ärelös, så är han en låg äreskändare, en niding, som sökt att beröfwa en wälfrejdad medborgare hans dyrbaraste egen: dom, ett godt namn och rykte. Nog wet jag, att jag har motständare, isynnerhet sedan B. mot mig sökt uppreta fina tå anhängare, och han på sitt wanliga nidskrifwaremaner föft ut breda den lögnen att jag Mulle lifnat detta fams hälles af mig högt aktade medlemmar wid wil: dar och kanmbaler, och hans beteende wid ett föregående rättegängstillfälle gifwer mig anled: ning förmoda, att ban af en eller annan skall söka erbälla intyg, fom skola framställa mit handlingssätt i en eller annan sak i en falsk dager, men jag får ånyo inför den wåällofl. Domstolen protestera emot hwarje öfvertrådan: de af laga rättegängsformer, oc) jag anhåller i första rummet om, att Borg endast med offt: ciella dokumenter må tillåtas styrka sina mot mig gjorda beskyllningar. Jag deböfver natur: ligtwis ej för domstolen upprakna de mångfals diga prejudikater, fom man har derpå art witts nesmäl ide få afläggas och enskilda personers intyg ide i tryckfribetsmal af domstol eller jury emottagas; denna Rådstufwuråtts ärade meds lemmar känna detta twifweleut an lifa wäl fom jag. När en tidningsffrifmare tillåter fig att i fitt blad göra en person åreröriga beskyllningar, få måfte ban för sitt fredande framlägga offtciella bewis På sanningen af sina tillwuelser; ban mäste funna uppgifwa för hwilket eller hwilka brott den smädade blifwit dömd. J motsatt fall skulle ju en tidning kunna ostraffadt angripa den mest oförwitlige; det finnes ju alls tid nägon, som af en eller annan orsak skulle funna wara beredd att gifwa ett intyg, fom ör: werensstämde med äreskändarens afsigter. Och ett sädant intyg fär icke en gång emottagas, ty härigenom skulle processen utdragas i oändlig: bet. Om nemligen intoget wore falskt, eller om ett faktum deri wanstalldes, få att det wreds dit hän fom smådaren önskar, få blefwe ju tryds frihetsmålet en bisak, det blefwe ju då i sjelfwa werket den anklagande, som maste bewisa sin oskuld, hwilket skulle wända upp och ned på allt bwad rättegångsordning heter. Huru skall jag till exempel funna bewisa grundlösheten af en få allmän beskyllning, fom att jag skulle ådra git mig allmänt förakt? Skall jag anskaffa bewis derom att iaa aldria warit för Ivans wara min skyldighet att bewisa, att denne Pets son icke är farlig för allmänna säkerheten, att ban war oskyldig i det mål, hwari ban af mig biträddes, eller är det Borg, fom bör anskaffa bewis derom, att jag blifwit på något fätt af domstol förklarad förlustig medborgerligt förs troende derföre, att jag biträdt en anklagad? Denna fråga fan synas pueril, men det är Borg od) ide jag, fom framkallat den. Och om Borg möjligen förfett fig med flera fädana intyger, od) wittnen och skriftwexling od) utreds ning af mångfaldiga förhållanden skulle behöf: was för att wederlägga eler bekräfta dem, få stulle af en rättegäng funna blifwa hundrades tals dylika. Orimligbeten häraf är i ögonen fallande, om också ide för herr B., fom synes hafwa fått för fig, att det är jag, fom är den anklagade, att det är jag, fom skall redos göra för mina handlingar. Denna Borgs uppfattning fan endast förklaras af en ofunmgs bet om tryckfrihetslagen och en brist på sundt menniskoförständ, fom äro alldeles oförlätliga bos den, fom i en tidning will föra allmän: hetens talan. Han uppfattar fin ställning fom tidningeutgifware så som wore han nägon slags allmän aklagare, men hwem har wäl förordnat honom dertill? Han frår här inför domstolen icke säsom anklagande, utan fom anklagad, an: klagad för ett groft brott, nemligen att hafwa försolt att beröfwa en medborgare dests goda namn od) ryfte. Hans rättigheter wid förhvar vet mffrånfa sig till att bewisa, Antingen att den anklagande är ärelös dömd, eller ocksa att uti de aklagade tidningsartiklarne icke innehallas beskyllningar, fom å åra gå eller för mitt meds borgerliga goda namn och) ryfte förfienliga äro. Och da jag nu ide ar domstol blifwit arelös dömd, så måste det efter mitt begrepp för mitt borgerliga anseende owilkorligen anses förnars mande, att Borg om mig yttrat, att jag alles stades, der jag farit fram, skojat och lurat folf och derigenom ådragit mig allmänt jörakt. Jag will nu fåra mig wid Borgs uppgift om att jag af konsul Rooth skulle bliswit legd (så menas förmodligen, ehuru B., nägot klen i stafningen, skrifwer lejd) för att nedskalla B. och upphöja den, fom betalar fiolerna. Om B. funnat och welat läsa innantill, så skulle han funmt att jag i den af mig författade artifel i tidningen Fäderneslandet, ide sökt upphöja konful Rooth, utan endast gjort rättwisa åt dennes fortjenster om Helsingborgs samhälle, hwilket ocksa gifwit herr Rooth det största bewis på akining och förtroende, då dess medlemmar hven: ne gånger ät honom uppdragit att å landets allmänna rifsmöte bewaka dess intressen. Der emot förekommer i samma uppsats icke ett ord riktadt emot herr B., med hwilfen person jag då icke wisste mig hafwa nägot otaldt. Ar det nu icke en både för Herr konsul Rooth och för mig ärerörig beskyllning, då B. säger att berr Rootb legt mig för uppgifne ändamälet? Will ide B. genom denna lögn draga of; ned ifmuts fen, i bwilfen ban sjelf lefwer oc) hafwer fin warelse? År det icke för mig ärerörigt, att han will nedsätta mig till likhet med honom och de ufta nidstrifware, fom för kontant betalning eller ännu oädlare bewekelsegrunder nedfrärta fina medmenniffor? Det förargar honom kanhända, att jag bårer en titel, hwilken på grund af af: lagde funskapsprof tillfommer mig, men hwilken han tillegnat sig utan att ega rättighet att bära den. Hand oblyghet härutinnan går få längt, att han i fin egen tidning läter titulera fig mas gifter. Förlåt mig, bar berr ma gistern tagit mer än studentexamen? B. uppgifwer, att jag wid ett tillfälle skulle för en mot honom riftad artifel hafwa erhällit 125 oc för en ans nan 150 Ror. I sanning inga småsummor, men br B. misstar fig om han tror att någon menniska skattar bonom få högt. Jag anser honom åätminstone ide för bättre än hwad dan: och förtroende. Påftåendet att jag blifwit dömd owärdig att föra andras talan har jag redan genom ett till wållofl. Rädstufwurätten inlemnadt officielt dos fument wederlagt. Afsigten med denna dojan: ning funde från Örefundspostutgifwarens sida ide wara någon annan, än att dels i allmänhet nedswärta mig, dels inbilla allmänheten att jag icke egde rättigbet att utföra rättegängar och att saledes ekonomiskt skada mig. Då Borg angrep mig, tycktes han hafwa söresatt sig att alldeles tillintetgzöra mig, att på en gång döda mitt medborgerliga anseende och min timliga existens. Hans inre bewekelsegrund framskymtar tydligen, då han warnar utgifwaren af stadens andra tidning, herr Torell, från att med mig ingå kompagniskap. Han säger fig bafwa hört et ryfte om att sädant warit i fråga. Den man, fom få ofta förer på läpparne frihetens, jem: likhetens oc) oegennyttans lockande spräk, fom för fort tid sedan lårsade fig känna den djupaste indignation öfwer att en kyrkoberde råkat fel: rälna fig På nägra bundrade riksdaler, är i sjelfwa werket så egennyttig, att ban griper till smädelsernas och de lömska insinuationernas lumpna medel för att krossa en fruktad meds täflare. Han hade kunnat wara lugn, ty det bar aldrig warit fråga om något bolag mellan mig och herr Torell, och endast en längwaria fjuftigbet bar qwarbållit mig i Helsingborg, fom jag fnart ämnar lemna för att tillträda en rer daftöroplats wid en af bufwudstadens större tidningar. Borg warnar herr Torell for att imäta fig med mig, sägande att fådant nere farligt både för hans kassa och hans anseende. Simre än tjufwen år den, fom genom få låga infinuationer will störta en medmenniska. Jag yinner omöjligen att i deras helhet genomgå Ore: sunt spostens met mig riftade widlyftiga artiflar, men jag hemställer till hwarje rättänkandes bedömande om icke ger nom dem går en tydlig afsigt att förflena mitt goda namn och ryfte, att juridiskt, moraliskt och etenomistt mörda min medborgerliga tillwaro? Åro icke Orefuntspoltens beffyllningar met mig äreröriga, då tilljtär jag att jag icke wet hwad ära, hwad godt namn och ryfte will föga. Jag, fom få mången annan, funde lemnat anfallen at föraftet ech tröstat mig med att ingen faser fia wid vad fom skufwits af den, fom ide räfnat för rof att angripa en afliten fonnngs fnapvaft fallnade stoft, fom stäudigt ans fallit eförwitliga embetsmän, aktade medborgare och wårns losa qwinnor, men jag fig ett helt samhälle lida under en efunnig och samwetålös nidffrifwares gissel, jag säg honom sprida twedrägt och utfå splitets och misstroendets frön i detta samma samhälle, i hwilfet han funnit ett wåts willigt upptagande och en tillräclig utfomst, ech jag bes gagnade de waven, fom hang smädeljer mot mig lagt mig i handen. Genom hela hans effentliga werfsamhet, ända från hans beryktade tat, fom framfallade anflagelsen för hädelse mot Gud, och till anfallen met min obetydliga vers fon, går ett omiffånneligt sträfwande efter att till fin egen litenhet neddraga allt, fom stär öfwer honom, att beröfwa samwetet def frid, dygden dess krona, snillet def lager, swagheten def wärn. Herr Borg är icke längre någon yngling, fom fan ans tagas hafwa af ungdomlig obetänfsamhet blifwit förledd till tet öfwerfitteri, hwartill han gjort sig skyldig; det är endast på kunskapernas wägnar, fom han ännu år en öofz wermage; hwad åren beträffar, så är han en till mognad ålder hunnen man, fom bör weta hwad han gör, och fom mäste bära både det juridiska od) moraliska answaret för fina handlingar. Jag kan derföre icke eftergifwa en hårg: mehn af de answarspåstäenden, sem jag mot honom wäckt, utan fortsätter jag käromätet i hela def widd. Slutligen will jag fästa den blifwande juryns uppmårfez fan. het mid, att det alldeles ingenting betyder om den ens skilde jurymannen tror, att jag är skyldig eller oskyldig till de beskylluimgar, fom göras mig i de åtalade tidnings: artiklarne. Den enskilda öfwertygelsen kan genom nedriga insinuationer, genom egrundade uppgifter lätteligen föras på willowägar. Frågan är endast: äro de beskyllningar, fom göras mig i Orefundsposten, för mitt goda namn och ryfte förflenliga? Ofauna åro de alltid. så länge de ej bestyrkas af officiella handlingar. Trygg lemnar jag nu min saf i den blifwande juryns händer. J den herrliga, af Lecpold författade jurtymannas eden ligger min säfraste upprättelse. Helsingborg den 14 Juli 1859, FJ. Damn.