melsingborg. t bref från Stockholm i Norrs tros den aflidne Konungens enbet uppgå till 14 a 15 mils hrr biskop Thomander, prosten yrkoherden H. B. Hammar och crn N. A Laurin utfärdadt tills är det andra skandinawiska fyrs tt taga fin början i Lund ond stk. Aug. och att i twå eller tre som förhandlingarne föranleda, dskrona ingår den icke owigtiga it borgmästare Odmansson med ralitet blifwit wald till stadens t. riksmöte. Resultatet af wars ngen sannolikhet åt den genom Öres. P. utspridda berättelsen för hr Ödmanssons rifödagsir skulle pågått i Landskrona. ar O. P:s dikt härwidlag icke samma tidn. påstod att frän ett hatadt håll wärfningar skulle ngofrågan härstädes. Den, fom de förhållandena hår på plats amt att ingen osanning i detta vara störte än då den fom från rtid slukades berättelsen med god l af landets tidningar, Mwaris et stora Aftonbladet. För att och dess ideer behöfwer fanners gga twå fnå i fors; ty ingen eta på fin egen undergång An hwilket riksdagsmannawalet I Ö. P. redaktör hr Borg för n ansågs såsom ingalunda omöj: man och nu icke erhållit en enda bewittnar. Erfarenheten har att det blott behöfs att wara en imenderad riksdagsman för att ore än den rekommenderade als och kunskapsrik. ladet läses åter en hjertslitande n grymma misshandling, fom natroser måst uthärda ombord kt skepp. Wore icke berättelsen icisco-tidningen Alta GCalifors 1 anse den wara diktad, åtmins det otroligt att få mycken vjefs ingslusta fan förefinnas hos en ens det mest blodtörstiga wild offer till döds på ett få grymt en af det fria Amerika, kapt. gjort med fin medmenmffa och — Förenämnde berättelse är f de mångfaldiga af samma n får böra från frihetens före men likwäl fan det finnas de, idet, hwilka söka hos enfaldigt n tron, att Åmerikas lagar och de enda, fom ega förmågan ett lands inbyggare och bilda fuldålffande. humane och mens — — —————— lands lagar i mångfaldiga riktningar — och kanske ide minst de, fom skola skydda den uns derordnade sjömannen mot godtycklig behandling af förmän — genomgripande reformer, men hur bristfälliga de än äro, så får likwäl icke den ene medborgaren ostaffat hudflänga och ihjels piffa den andre. Kan ide lagen genast sättas emot en dylik wåldswerkare, skall det ändock alltid finnas någon, hos hwilken rättskänslan uppreser sig för att tillbakahålla den, som will utöfwa grymhet. Hur är det deremot i Amerika? Under det spökamrarne och fpöpår larne afskaffats i Swerige florerar ännu prys gelstra ffet och slafweriet hos den nation, hwars samhällssystem wåra demokrater hylla. Wäl tolereras icke prygelstraffet af den amerikanska lagen, men detta hindrar ide attt. er. en ffeppås förare fan uttaga hwilken eller hwilka man af skeppets besättning, han finner för godt, och bes lägga dem med bastonnad och all upptänklig tortyr, utan att en enda ogillande stämma låter förnimma fig bland den misshandlades famras ter. Helt nyligen läste man om huruledes swenske matrosen Sandström blifwit af ftyrs mannen på ett annat amerikanskt skepp mördad, äfwensom att styrmannen för detta sitt dåd döms des till döden; men undergick han äfwen detta straff? Eller är det icke lika troligt att han i detta ögonblick under ett nytt antaget namn pryglar matroser å ett annat fartyg? Mtmins sione hette det i underrättelsen om den dom, mördaren fått, äfven att han ide kunnat ans träffas. Hwarföre tillåtes det en mördare att wistas på fri fot? Huru ofta fan man antaga att en sådan sjelfmant kommer och låter lägga fig snaran om halsen? — De, fom möj: ligen önska få ect sannare begrepp, än hwad som inhemtas genom wära demokratiska tidnins gar, om förhållandena i Amerika oc den fås kerhet, fom derstdes på många ställen råder till lif od egendom, dem wilja wi råda att läsa den i Chicago, i Nordamerikas förenade stater, på swenska utkommande tidningen Hems landet, hwilfen torde wara det bästa wittness bördet i detta hänseende. Bland annat sågo wi en gång i nämnde tidning hurusom en ins flyttad swensk bonde från Christianstadstrakten, hwilken gick ute på marken och eskördade, och hwarwid han råkat komma i ordwexling med en fri infödings son angående eganderätten till något hö, af denne sistnämnde blef på stället dödskjuten medelst ett gewärsskott. Tidningen tröstade emellertid fina läsare med att håndels fen ingalunda stod enstaka i det land, der wåldet och laglösheten hafwa sitt hemwist. En swag tröst i sanning! — 4 )Nolfets MA äfes-. !Myrckef har HS No —— — — ——— genom inrättande af folkskolor i de flesta delar af rifet, men mycket återstår ännu att göra. — Såäsom en epok i folkets lif framstår werkligen sockenbibliotheken; och att de i en ej aflägsen framtid skola göra en ännu större, derom äro wi fullt öfwertygade; ty ju mera hågen för lå: ning wäckes, och ju mera den blifwer tilltredås ställd, def mera waknar medwetandet om funs skapers wärde och nytta; och ju mera den frie mannen inser fitt wärde att wara fri, desto högre måste han älska och wärdera fin frihet. — Huru stolt bör ej wår swenske odalman wara wid jemförelse med andra länders, fom sucka i flafs weri, öfwer att ega ordets frihet; men huru mycket mera stolt bör han ej känna sig öfwer att ega ordets makt att, till följe af fina fun: skaper, funna oförbehållsamt yttra fin mening. Detta har wisferligen mången gjort oh gör än: nu idag; men mängden, massan af folket, fvåfs war ännu ekunnighet om till och med fitt eget lands historia och institutioner; och det år just denna brist, denna okunnighet fom fodenbiblivz thekerna skola afhjelpa — det är detta wackra mål: kärlek för frihet och fosterjord, fom fotens bibliotheken skola rotfästa; ty hwilken, huru fats tig han år, skall ej älska ett land, fom ide aller nast ger honom frihet att hem a kunskaper, utan till och med gratis bjuder honom inträde iwme: tandets skattkammare. Huru glad, huru bjerts ligt skall ej hwarje fon af ett sädant land offra fina krafter åt ett fädernesland, fom skänker få: dana förmåner. — Annu en sak, en den wade raste fida af sockenbibliothekens wälgörande ins flytande, fom owilkorligen hos den sanne pas trioten skall locka en tacksamhetens tår ur ögat mot försynen, nemligen wandringen till foten: bibliotheket i stället för den till bykrogen — — det förra stället bjuder wederawickelse och njutning, samt lemnar en samlad sparpenning till framtida wälsignelse i frid och ro! — det sednare icke allenast förskingrar dagspenningen utan sprider oftast, i stället för tröst och weder: qwickelse, förr eller sednare nöd och elände. Hwilken wacker syn att, i stället för de raglande kamraterna från supgillet, möta den fredlige wandraren från sockenbibliotheket, som förnöjd återwänder till hemmet för att wid minnet aj den wederqwickelse han erfor af den förra boken, ånyo skänka sig samma njutning af en ny, wid hwilan efter arbetet. Jngenting år omöjligt; kanske om ett tiotal af år, då sockenbibliothet öfwerallt på den fredliga landsbyggden bjuder den wettgirige och kunskapstörstande bondesonen fina förädlande skatter, år förtryckaren, bråns winet, förjagad från den, då först frie bondens hydda, och kanske de nu få olycksbringande lönn: krogarne förswunna.