formade af marmor, fom hans fader hemsorde, fmå bifigurer, dem hans fader fulländade för att uppmuntra gossens fallenhet. Tio år gammal war han få intagen af fin fonft att han för den uppoffrade alla sina lekar, ja ftuns dom sina måltider och på mindre än tre år giorde han sådana framsteg, att David, som lillfälligtwis gick förbi marmorbrytarens atelier och såg en liten intagande grupp af englar, frågade efter namnet på upphofsmannen till detta mästerwerk. Den gamle marmorbrytaren swarade stolt, att det war hans son. David iät ropa på gossen och frågade: Har du hört talad om en bildhuggare med namnet David? — Qwem har ej hört talas om wår tids störste biloljuggare? — Känner du honom? frågade David. — Nej, fade gossen; men om jag fåge honom, skulle jag wäl strart fåns na honom. — Se då en gång riktigt vå mig! fade bildhuggaren. — Ni! ropade gosfen och hang ögon fylldes med tårar af beundran och glådje. — Jag, fortfor måftas ren, tillbjuder din far att af dig göra en ftor bildhuggare, om din goda wilja motswarar din fallenhet. Sedan wånde han fig till mars morbrytaren oh frågade: Antar Ni mitt förs aa? — Xag är mycket fattig, swarade den gamle Borsa, och fan ej betala en sådan uns Herwisnina. — Ri Fal ingenting betala, Hwarichbanda. — Följande bewis på mod hos en qwinna omtalas i Göteborgs Handelsoch ESjöfartss tidning: J sistlidne Februari, efter mörkningen, fick enkan Johanna Andersdotter i Timmenvats ten, Rommelanda socken, höra någon oro wara å färde i hennes hönsbur i fähuset. Hon mips tänkte, att mickel gjorde påhelsning och smög fig derföre in i fähuset, wäl stängande dörren efter fig. Sakta gick hon till hönsburen, frafs lar uti den i mörkret, får tag i näget ludet och känner i samma ögonblick ett häftigt bett i högra handen. Hon drog den åt fig, men mumlar i detsamma: Det fall du ej hafwa gjort för inte, min fåre mickel. — Hon fraf: lar widare och får tag i djuret, blir sargad och biten, men släpper dock ej fitt tag, utan griper om halsen med ena och om naden med andra handen samt drager, oaktadt sparkning och motstånd, mickel fram ur buren. — Under förtwiflade ansträngningar af räfwen att fom ma ur fållan, bär hon honom sälunda upprätt några hundra almar från fin boftad till nårs maste granne, under rop: KSom med yra och flå ihjäl den beften. Detta skedde, så att mice kel fick fin hufwudskål ordentligen krossad mellan Johannas händer. PIETER PE SE IT Le (yYvVeVvLLILINtt ViljJ e BUP SPE RY VII 7 dennes: Kyrkoherden i Höreröd I. P. Nams berg alt, under den genom Contractsprosten S. Nilssons död inträffade ledighet, tills widare bestrida Prostebefattningen öfwer Frosta Härad. Den 8 dennes: S. M. Adjuncten Fr. Erman att tillswidare i egenskap af tjenft:od) nädårse predikant på eget answar förestå embetsförrvalts ningen wid Borlunda och Skeglinge förfamlins gar. Den 12 dennes: vice Pastorn i Helfings borg F. KoM att från den 1 instundande Jus ni och tills widare biträda wid Farhults och Johnstorps församlingar. S. D. S. M. Adz junctern Magister S. G. Björck att på eget answar förestå Stoby och Sandby förfamlin: gars pastorat under pastors derkåded tjenftledige het. Den 19 dennes: S. M. Adjuncten J. Gillberg att förestå Gudmundtorp och Hurfwa församlingars pastorat under pastors tjenftles dighet. S. D. S. W. Adjuncten Magister S. J. Morin att förestå Stads-Comminiftersbes ställningen i Carlshamn från den 1 inftundans de Juni till medlet af Augusti månad. D. SyrfosAdjuncten F. A. Bergelin att beftris da embetsförwaltningen wid Carlskrona ftadår församling under ordinarie pastor bewiljad tjenstledighet. S. D. S. M. Adjuncten Mas gister G. W. Schaar att förestå Gårdstänga och Holmby församlingars pastorat under pas