Helsingborgs-Posten – 2 oktober 1857, sida 2

Till en älskad dotterdotter THERESIA WALLGREN då hennes bröllop firades Herr HENRIK KOCKUM å Ramlösa Hotell d. 23 September 1857. Bortom hafvet uti sorgens natt gråtande vid grafven salt nyss en ung, en god och älskvärd mor redan höljd i dokets flor. Vid den ömt begråtnes hvilostad hon en bön, så rörd, då bad: )Sänd, o Gud, mig i min sorg en trös? lindra qvalet i mitt bröst! Med den bönen ifrån minnets hög ofvan skyn en engel flög och har återvändt i hoppets glans med Theresias myrtenkrans. Kärlek namnet på den englen var, som den kransen med sig bar; och ett Eden, strålande af hopp, blomstrat nu på grafven opp. Vänligt vinkande dess myrtenlund speglar sig i Öresund; der naturen sjelf, till Skaparens pris, öppnat har ett paradis. Vandren der, J unga Makar tvä! lika lyckliga, som då, fästade med vårens blomsterband, J som barn lekt hand i hand. Kommer morfar då till Örenäs, i milt skumma öga läs, hur jag gläds, Theres! i lifvets qväll, att med Henrik du blef säll. Kommer ingen hit från vanskapsön?:) Aftonvinden öfver sjön hviskar blott från fadrens tysta tjell: rjag ock gläds — Theres blef säll. Carl Ch. Eberstein. ) Gotiland, brudens hembygd.