afsigter. Ehuru det danska swaret (af ben 24 Juni) likaledes är otillfredsställande, wilja wi, emedan ständerförsamlingen är nära öfwerensstämmande med Österrike, först afbida ett otwetydigt spräk och fatta. Wi äro öfwertygade om, att wi icke hafwa låtit det Köpenhamnska kabinettet wara i twifwel om, huru wi måste uppfatta far kernas ställning, och hwilka beslut fon för osss måste blifwa eu följd af deras widare gång. Angående twisten om Donaufurstendömena äro underrättelserna alldeles motsägande; det synes ide fom England skulle wilja gifwa efter för Frankrike i denna sak. — Enligt feds naste underrättelser bekräftas det, att alla fer magterne, Österrike och England inberäknade, äro ense om att begåra nya wals företagande i Moldau. Spanska regeringen har af den portugisiska begärt, att de till Portugal flyktade spanska inz surgenterne skola utlevereras; men det berättas, att portugisiska regeringen afslagit det. Planen att nedlägga den atlantiska telegraftråden lärer komma att uppgifwas för i år. Amerikanske fregatten MNiagara har redan är terkommit till Plymouth. Persiske gesandten Feruk Khan har i fin fur veräns namn öfwerlemnat kejsar Napoleon en dyrbar fabel, åtföljd af ett egenhändigt bref från schachen. (Jnsändt.) En anonym insändare har uti en artikel, ins dagen i Bihang till Götheborgs Handels: och Sjöfarts-Tidning af den 17 Juni, på etttems ligen oförsynt fått anfallit mig i egenskap af Correspondentredare för ångfartyget Helfings borg, och ehuru dylika angrepp, ensamt för: anledde af illwilja och skadebegär, lämpligast borde lemnas utan afseende, då författaren fins ner för godt framkasta dem, utan undertednanz se af fitt eget namn och hemwist, anser jag nig doc föranlåten att för respective Ynterreds senter i nämnde fartyg lemna följande belygr ning, i afseende på de af insändaren påpekade förhållanden. A Redan före min afresa till sistlidne Riksdag hade flera sammanträden härstådes egt run, för anskaffandet af ett eget ångfartyg för ftaz dens råfning, men utan att det erforderliga ans tulet actier blifwit fulltecknadt. Under Rifsdagen war jag i tillfälle erfara, hurusom snart sagdt alla mindre städer i hufwudstadens granne skap, hade fina egne ångbåtar, hwilka alla jyns tes gå till fördel för de refpective Bolagen, och då jag aldrig kunde föreställa mig annat, ån att eft ångfartyg å en plats sådan fom Hels singborg, med det lif och den rörelse, fom här eger rum, skulle lemna goda refultater för dem, fom i anskaffandet af ett sädant wille deltaga, beslöt jag efter min hemkomst från Riksdagen, dertill lifligt uppmanad från flera håll, att trås da i spetsen för fullföljandet af actieteckningen för sagde ändamål. Teckningen fullbordades då såsom kändt är ganska snart, och enligt actieegarnes beslut, beställdes fartyget hos Her: rar Ålex. Keiller C:o i Götheborg. Hartys get levererades i Juli månads flur förlidet år, i stället för att samma enligt contract bordt uns der April månad warit färdigt. Genom detta dröjsmål gick otwifwelaktigt en för Bolaget dyrbar tid förlorad. Fartyget tillwann fig emedtertid för fin wackra construction allmänt werlemnade råkenskaperne till mina 4 meddiret: törer och afreste till nu pågående Riksdag. Det synes mig under sådana förhållanden was ra temligen obilligt att man nu ensamt på mig kastar skulden, för det dåliga resultatet, fom blef en följd af den fortsatta seglingen under höstmånaderne och fom, jag fan ej neka det, äfwen satte mig i förundran. Då jag wiftadeg på 60 mils afstånd war jag naturligtwis urståndsatt att fortfarande kunna egna min tid och mina bemödanden åt ett företag, hwartill jag wisserligen kan sägas wara upphofsman, men till deltagande hwaruti jag aldrig af lått: finne, utan af ren öfwertygelse om blifwande goda resultater uppmuntradt någon, och tror jag mig hafwa ådagalagdt få länge jag hands hade Bolagets angelägenheter, att jag rastlöst bemödade mig att bereda detsamma alla de förmoner, fom stod i min makt. Jnsändaren misstager fig då han säger att åt mig, i egen: skap af correfpondentredåre wid senaste Bolagss stämman lemnades ett honorarium af 500 Rdr; detsamma bestämdes till 250 NRor Rad. Ses dan insändaren genomgått revisionsberättelsen, finner han anledning att äfwen hårdt angripa errar Revisorer, under förmenande, att de ej ulle hafwa wederbörligen granskadt råfenffaz perne. Det förundrar mig att Herrar NRevifos rer ej uppträdt emot en sådan insinuation, ty jag fan ej tänka mig annat, ån att anmärkning blifwit gjord, om werklig anledning dertill fos rekommit. Jnsändaren anför derefter 1:mv att intet ordentligt bokhålleri förts; 2:do att upps köpen af stenkol, olja och talg medtagit nåra nog hela bruttoinfomften; 3:tio att sjelfwa cors respondentredaren ej blifwit i direktionen åter inwald annorlunda än som supleant. Hwad nu först anmärkningen mot bokhålleriet angår, så kan en hwar, som sjelf på närmare håll deraf will taga del, öfwertyga sig att samma warit fördt både redigt och ordenlligt till den dag jag aflemnade räkenskaperne, sedermera fan jag ej ega någon kännedom derom. Hwad den andra anmärkningen angår, få är den i högsta grad obefogad, ty stenkolen, fom anwändes till Hel: singborg måste harpas mer Än wanligt, och det wissa är, att jag på kolleverencen efter 3 Rdr Riksmynt pr tunna, wid i fjol gållande höga frakter, gjordt en högst betydlig enskilt uppe offring, då ej ringa arbete dertill erfordras, och afharpningen måfte fåljag till lågt pris. När stenkol intagits å andra platser för fartygets räfning, blefwo de alltid betalte högre, än hwad jag derföre beräknade oaktadt de lemnades af wida sämre beskaffenhet. Hwad angår för mycket åtgången olja och talg, så måste jag derutinnan med insändaren instämma. Ofta beklagade jag mig deröfwer hos såwal Herrar Keiller Å C:o fom hos Machinisten å fartyget, men erhöll alltid det swar, att det ej kunde hjelpas så länge fartyget wore nytt, och så länge jäswatten wille uppkomma i pannan, mäste talg till ej ringa qvantitet, deremot an: wändas. Rörande tredje anmärkningen, att ett bewis för ett mindre förtroende hos Bolaget skulle ligga deruti, att jag wid sista Bolagsstämman endast utsågs till supleant, få må få wara att detta warit och är fallet, men för min del deremot finner jag det helt naturligt, att jag såsom fränwarande för längre tid ej åter inwaldes i en Direktion, der man, om alt skall skötas med noggrannhet, har daglig Ingels sättning. J afseende å anmärkningen i P. S. så är det märkligt nog att jag aldrig tänkt på att insätta SKobh inoor i fart i fundet, förr än jag dertill af flera actiegare iHelsingberg uppmanades. Om actierne i Helfingborg werkligen fås fom insändaren nämner, skulle hafwa fallit ända till 250 a 300 rdr rgå, få måste jag i sanning mycket beklaga att jörskräckeljen hos ver derbörande På grund af några månaders mips medelst några små widrigheter hitintills, förlos rat nåra nog hälften af sitt wärde. Slutligen tillåter jag mig till den wärde Jnsändaren hems ställa om Det ej skulle warit lämpligare och mera råttwist om han, dä han fann fig förans låten att framfasta fina anmärkningar, riktadt dem mot Direftionen i fin helhet i stället för mot mig enskildt. Jag har aldrig såsom Corre spondentredare för 7Helfingborg? handlat egen mäktigt, utan alltid wid hwarje sörekommandefall rådgjort med mina meddirektörer. — Skulle de re: spective tidningar, fom öppnat fina spalter för den infända artikeln, äfwen finna skäligt inta: ga detta genmäle, stadnar jag derför i förbindelse. Helsingborg d. 20 Muy. 1857. F. Rooth. (Jnsändt.) Till den anonyme Författaren i N:o 94 af Örefunds-Poften. Artikelns rubrif Mera om Kyrkomötet tyckes antyda, hwad ock artikeln innehåller, mera än hwad man widare om den saken will höra. Artikelförfattaren är ingen systematicus, och alltsä hwarken Professor Regius eller Ordinarius, utan fastmera en liber studiosus, eller någonting ännu mindre, en ödmjuk Bi skopstjenare, fom will förswara Biskopens åsigter, om också ingen annan åtager fig der beswäret. Att falla det en ensidig och oriktig upp. fattning, att begåra, det Ordföranden skulle bestämma, hwad med religionsfrihet borde förstås, detta ensamt wisar, att den anonyme författaren ide studerat logiken, fom bjuder ut: tryckligen, att alla begrepp skola till sitt innes håll bestämmas och begränsas. IF annat fall händer det att man pratar i wädret, hwilket lår wara förhållandet med både den anonyme författaren och flera hans likar, fom skrifwa och tala på måfå, utan att följa några gifna tanfe:logar. Det war wisferligen ide för att synbarligen leda diskussionen på sidan om saken, utan twertom för att leda densamma ratt på saken, fom man fordrade beftännmanse det af begrevypet religivusfrihet. Men — uppriktigt sagdt, förekom det ganska misstankt, att frägan lemnades obeswarad, och utan att frukta hwarken den enes eller andres oblida omdöme, fom är och förblifwer för Jns. lif: giltigt, få måste man tillstå, att då Presterna woro kallade, att diskutera religionåfrihetåfrågan, få hade de ock rättighet att få weta, i hwad mening religionsfrihet borde tagas, för att ej öfwerskrida frågans tillbörliga grän: ser. Hwarje deltagare war det oaktadt lika mycket berättigad att uttala fir åsigt, fastän Ordföranden bestämt begreppet; men då hade man icke, såsom nu skedde, inblandat mycket, som ej till safen hörde; man hade icke då börjat med landsförwisningsfrågan, fom bort blifwa en actus posterior, såsom beroende af något föregående, eller begreppet religiondfrihet. — Den anonyme författaren, fom tyckes wäl mycket fjeska för Bispen, äfwen då det ide bes höfs, har framstält den frågan, om med den listige fienden skall förstås Hans Högwördig: het sjelf. — Sådant har ingalunda kunnat wara meningen, och man måste göra sig ett hogst eget begrepp om Hans Högwördighet, för att funna ens sätta sådant ifråga. Inf. res serverar fig alltså mot en sädan liknelse, ett sådant missförstånd, och ber den anonyme före fattaren närmare förklara, hwad het der fan rimligtwis wara mellan en Biskop och den listige fienden. — Med den listige fienden mente författaren frikyrkliga herrar i allmänhet, hwilka för sina rabulistiska, wrrelis giöosa vttringar borde stå eller mähända redan