ning och wisa orimligheten, ja galenskapen i denna angif: welfe. Att Prosten Olbers, fom warit i DomVavitlet Ledamot, då jag fick återtaga embetet före permissionens utgång, tagit safen i annan mening än öfrige Ledamöter förekommer mig nära nog löjligt. Så eredigt har safen blifwit uppfattad. (Forts.)