Helsingborgs-Posten – 3 juni 1857, sida 2

för bonden här är ej en ringa gärd, han med dess wärde tror sig allt försaka. Missfäun dock ide mig — jag menat wäl, jag med en ringa skärf bereda wille ett ämne för din widt upphöjda själ och för den store skaldens rika suille att tröst och hopp i en hänrydningg-ftund wid lyrans klang till nödens hydda sprida, der i en wärnlös och förbleknad rund Du ser en mor med barnen hunger lida. Farwäl! — till grafwen skall jag troligtwis för dig en fremling såsom hittills wandra; men bortom grafwen sångens paradis flår i full blomma — ju ej för hwarandra wi der bli sremmande — ack! der på uytt bin fyra flinga skall i högre toner; till flar äskädning der fig allt förbytt och töcknets land till ljusets regioner. Der will jag helfa Dig med andra ord, fom från en dödlig tunga ej mer flyta, der fastare ån nänsin på wär jord jag will ett band med dig i himlen knyta oh ewigt tacka dig på samma gång, om denna ringa skärf, fom jag dig sänder, i hoddan blef med tillhjelp af din fång en rif wälsignelse i dina händer.