(Jnsändt.) Till åboen P. Schäler i Toarp wid dess k. hustrus begrafning d. 7 Dec. 1856. Åt en bedröfwad far och mate jag tänker ge ett tröfien8 ord. Den dyra pligt man ej försake att göra godt på denna jord: ett christligt tal, en wänlig röst kan ofta lätta qwalda bröst. För tre och tjugo år tillbaka du hårdt fom nu af sorgen slogs; din första ömma, trogna maka af döden olötsligt då borttogs, och du fick weta hwad det är att ensam dragas med beswär. Då bad du Gud, det kan jag tänka, ty det är bäst att göra få; du bad, att Han nu wille skänka Sin hielp till dig och dina små; och att du blef af Honom hörd derpå du snart fick wittnesbörd. Den qwinna du nu får begrafwa fit fylla första mafans rum, och hon blef hwad du wille hafwa en maka lika god och from.