Hon moders pligt fig oc åtog och fi, du äter hade nog. Ty Guds wälsignelse den rika, det bästa af allt jordiskt godt, fom wi änjuta, blef tillika få nu fom förr din ljufwa lott. Du tacka Gud, ty Han få sällt för dig nu åter wälbeställt. Men ån en gång du ffulle pröfwas utaf bekymrens lott få swår; och hjertat måste än bedröfwas och ögat fålla fafnadnå tår, då döden nu fom en gång förr inträdde om din huses dörr. Att ock bortrycka från din sida din andra maka och din tröst, af hwilken du så wäl förbida ett stöd i åldrens sena höst. Så röner du hwad skrifwet står: Guds tanke är ej alltid wår. Haf likwäl tröst, ty wet att Herran är den, fom både gaf och tog, och fom, hwars hjelp är när och fjerran, oss giswer, att wi hafwe nog. Den detta wet och detta tror af tidens sorger minst beror. Med denna tröst du kan ju taga de annars tunga stegen lätt, då du till grafwen skall ledsaga din maka, fom på bästa fått uppfyllde hår med tillförsigt en wäng och moders hwarje pligt! J—n. TLLLULTLULLLTnCAAAAAA iti