ligare foda. NLu sinner Dig wara sa urphojö öfwer denna using, att någon jemförelse er emellan ide gerna fan falla dig in, om icke för att smickra din fåfanga, och njuta af din, ges nom denna jemförelse, ökade sjelfbelåtenhet. Du anser den torftige grannen för ett så obetydligt och likgiltigt ting — han är dock en menniska med hufwud och hjerta, kanske bätire än ditt, — att det ju fan wara detsamma hur det går honom, då det en gång år hans lott att wara fattig. Om din unga dotter fattar tycke för en redbår och duglig, men fattig yngling, och de unga tu, i all ärbarhet, önffa förena fina dden, få nefar du, i ditt högmod, att uppfylla dit med mycken kostnad och ömhet uppfoftrar de barns hjerte-warmaste önskan — def lefnads lycka — blott derföre att den, bon walt, råfar till att ega en wäl hederlig, men fattig och min: dre ansedd fader: Du dåre! hur rif du än må wara, och hur mycket du än må ödfla bort på din yttre omgifning — bctänf hur obetydlig du dock sjelf med allt detta år. Det finnes ju åns då få mänga i werlden fom ega millioner mer än du, och hwilfas dagliga lefnadsomkostnader uppgå till wida ftörre penningesummor ån dem du och de dina utgifwa under hela eder Icf: nad, hur lång den ån må bli, och hwilka skulle anse de medel, som du yfwes och högmodas öfwer, för så obetydliga, och de saker du frys ter med, för få lumpna, att de förakta dem äns nu mer än du din fattige grannes torftiga bos hag. Och äfwen den rikaste af alla rika på jorden — du anar icke hur omällig rif han fan wara — är dock, äfwen han, endast en syndig menniska, hwars sanna wårde fan wara mine dre än den dig underordnade grannens, som du föraktar. När du om aftonen tagit u:af dig de fina kläderna, i hwilfa du tyckte dig så pråks tig, och lagt din af mångärig god föda godda kropp till hwila och slumrar bort från all din rikedom, för att nästa mo gon njuta på nytt derutaf, hur mycket år du då wärd der du lig: aer, i fall du genom nägen oförmodad händels fe under nattens lopp ide åter skulle uppmwats va? Din bouppteckning hår på jorden kommer wisserligen att upptaga en ganska stor summa; men hur stor den än må wara din år den då ide mera; det år din arfwinge, fom år den rife mannen. Och dn? Berånk! då gäller det hwad du fan föra med dig till den högre werld, dit du så hastigt blifwit förflyttad. Föra med? Ja! wäl oss! wi kunna äfwen föra nägot godt med of från denna werlden till den tillfommans de. Men det blir ife det granna huset, ide de fina Flåderna, ide de lumpna, graverade papperslapparne, fom hår wärderades få högt. Wåra goda gerningar följa oss dit. Och det ädla wi tänkt, det ömma wi känt, det goda wi gjort tillhör ide den efterlemnade qwarlåtenffas pen. Det framstår då i högre, ofördunklad glans, och blir de nya kläder, med hwilka wi uppstå att undfå lön efter wårt sanna wärde. Då kommer den werkliga rikedomen i i betraftande, och då skall säkert mången, i torftig ler koja afsomnad, finnas rikare än de, som honom föraktat i de granna gårdarne. Ställ det ders före i tid få, min wän, att du icke år fattig i all din rikedom — fattig på det mynt, fom har det högsta wärdet — det mynt, fom ide gäller hos krämarne härnere, men bland Englarne deruppe. Cger du detta, då är du rik; men då bärer du och din rikedom med tacksam ödmjukhet och utan högmod. Då är du icke hög: färdig och stolt, utan deltagande och öm emot din wanlottade broder. Oc om du ån brukar denna jordens förgängliga goda, få sker det ice för att skryta dermed och yfwas deröfwer; utan sdu eftersträfwar derjemte, och framför allt an: nat, att winna det sanna menniskowärdet och wara ett werksamt medel i Guds hand till medmenniskors bästa vå jorden. (Jnsändt.) Aj so Ca AM AA PP 2— — — —