af anfallslinjen upprättade 56 batterier på ett afstånd af 50 till 120 metres från de fiendtli ga fästningswerken. Enligt en telegrafdepesch från Königsberg af d. 12 Aug. skall det hafwa blifwit beslutat, att genom en bro öfwer wiken förbinda notdliga delen af Sebastopol med den sydliga, på det garnisonen i nödfall må funna draga fig tillbaka. — En tidning från Wien will weta, att general Often-Saden skall hafwa på grund af sjuklighet begärt afsked från fin post såsom högste befälhafware i Sebastopol. Frankridke. Till sirande af d. 15 Aug. har kejsaren benådat 1088 militärer från dem af frigsräts terne ådömda straff. — Samma dag ffulle åts skilliga festligheter ega rum i Paris. Kl. 12 messa och Tedeum i MNotre-Damefkyrfan, kl. 1 gratid-reprefentationer å 11 theatrar, från Fl. 2 till 6 offentliga nöjen på Invalid esplenaden och om aftonen illumination. Staden Paris har af de voterade 300,000 fr. bestämt 120,000 till offentliga nöjen; resten skall tillfalla fallne krigares efterlemnade och de fattige i Paris. Greklaund. Från Athen berättas under d. 4 d:s att banditwäsendet i Grekland fortfar; hufwudfta: dens omgifningar äro alltjemt ofåfra, till och med utanför Athens portar förefalla mord och rån. Danmark. Köpenhamn d. 16 Aug. J folkthingets möte i går beslöts enhälligt efter tre timmars liflig debatt, att saken omedelbart går till ans dra behandlingen i nästa möte om lördag. — Den minifterielle Preusf. Correjp. af d. 12 d:s förnekar officielt, att preussiska regeringen blifwit tillstäld en cirkulärdepesch från Förenta Staternes regering, hwaruti denna skulle hafwa uppmanat Preussen (liksom öfs werhufwud alla de stater, som äro intresserade i frågan) att följa def exempel och för fram tiden neka att betala Sundtull. Nämnde offi ciella blad betwiflar öfwerhufwud, att något sådant dokument existerar. NReligions-Fribet. (Forts. f. föreg. Nr.) Här behöfs ej, att wisa nyttan af denna tro, hos hwar enskilt man, följafteligen äfwen hos allmänheten. Man har den förutan, intet annat hopp än det närwarande, och ingen ans nan fullfomligt klar förnufts-regel för gernins arne, än blott fig sjelf, och fina njutningar. Men all rätt i allmänhet, år ej annat än fors dran på enskild uppoffring. Den skall ske, tro mig, och ske ofta, när den understödes af ett ändamål öfwer menniffo-lefnaden. Tag bort detta, och den skall ej mera ske utan mwång, eller blifwa fållfynt. Man skall wänja fig, att anse fjeljwa den finnes-daning, hwilken hemligt yrkar detta tänkesätt fåfom en fördom, härledd från uppfostran. Straffslaaarne med all deras är passionen och samwetslösheten, med ett ord, irreligionen i de högre klasserna. Man efter: finne allt detta, och dömme. Jngen rTeligiong-frihet fan således, utan samhällets olycka, sträckas ända til gudlöshet. En sådan religions-frihet förbjuds af sjelfwa samhällets natur. oc Med religiond-frihet fan och bör då wisserligen ide förftåg, friheten att wara utan all religion, och att utfprida fatfer, fom föra till förnekande af Gud och ett tillkommande. All borgerlig frihets första willkor är, att wara förs enlig med borgerligt bestånd. Men hwari består då religions-friheten, och hwilka rättigheter medgifwer den ändteligen, tagen i sitt råtta politiska begrepp? Månne åt minftone den, att, om man wille, offentligen förnefa och förfafta all annan religion ån den naturliga? Se hår deras skäl, fom förswara denna mening. Lätom oss höra dem sjelfwa tas lande. Annu en gång påmint: det är de fom hår tala, ide jag. Att religionen hör till statens beftånd, det år något fom hwar religions-ftiftare welat bes wisa, och det tro wi äfwen, säga de, men ej att just den sekten, fom här eller der påstår det, är för staten lika nödwändig. Annars skulle ingen stat bestå, mer än den som hade ett wisst tros-formulär; alla de andra skulle nödwändigt gå under. Mahometanska staterne, t. ex., skulle ej funna wara till, efter den mening wi böra hafwa om oumbärligheten af wår tro. En res ligion behöfs då wäl, detta medgifwes; men säg oss, är det någon wiss sekt, som behöfwes? någon wiss af de hittills bekanta läror? Nej. Hwad för en religion då? Den, hwarpå alla samhällen och alla andra religioner grundas: begreppen om en hämnande eller belönande Gud; förmodan om ett tillfommande tillstånd, hwarest hemliga brott skola upptådag, och laften flutligen skörda fina gerningars frukt. 0 uSwad fåga förnuftet och historien härom med någon sannolikhet? Jo, att när presterne af alla falska religioner, welat inbilla regenterne, att efter en religion behöfdes till fambhållets bestånd, få war det just deras låro-fyftem, fom blef högst nödwändigt; — och när regenterne deremot, hwar i sitt land, lånat åt den rådande sekten den werldsliga armens styrka, i anseende, wälförståendes, till religionens oums bärlighet för samhället, få har sådant warit på endera sidan, eller på begge, antingen ett polis tiskt spel, eller en grof förnufts willa. J begge fallen, hafwa derifrån härledt tig de för menttz ligheten swäraste olyckor: frigs-mord, lagsmord, förföljelser, uppresningar, allt med ett ord sagdt, hwad historien har att uprwisa, wåldsammast och mest afstywärdt. RF HA ni nu för ewigt hindra alla dessa olyckor, fom ej äro gjorda omöjliga derföre att de på wissa tider upphöra? Jnskränk då all gudadyrkan till den rena, enkla, naturliga res ligionen, och farorna af alla religions ftridigs beter skola derigenom förekommas. Ty hwad har det warit, som gjort dessa stridigheter så olyckliga för werlden? en enda sak: det begrepp hwar och en stat haft eller yrlat om sin läras nödwändighet, till hwar enskilt menniskas frålde ning, och till det allmännas beftånd. Skilj säledes (forifara de) från hwar ups penbarelse, från hwar sekt, denna föreburna nödz wändighet, åtminstone till samhälls wäl; ins skränk religionens oumbärlighet endast till den naturliga religionens allmänt erfånda föreffrif: