Hwarjehanda. — Konsten stiger, heter det, och hwem har ej bemärkt då stora revolutioner, fom i sednare tider gjort ffomafarez och skrädå dare-yrfet till någonting helt annat än hwad hwardera war i gamlel dagar ; skomakaren, fom förr drog till med fin klumpiga bedfömi bar nu fått den subtilaste rand, ja han for till och med utan träd han pliggar. Stöflarne tillskäras numera ide med tungor eller medi köttsidan inåt, utan krökas och poleras på det finaste fått. Krök ningskonsten, af utländsk härfomft, war långe ett mysterium för swenska skomakare, till def en Skånsk mästare fattade nog kurage