Nvull al knsk tattnmdit 111 HV 1111 — . Ö 7 Ö1. hvit ännu mera konstfärdig. J gamla dagar tog skräddaren mått ned en träd, fom knutades för hwarje mårfe, och med ledning af wenna knutiga tråd och fritbiten war klädesplagget snart signeradt ill utskärning. Denna tillskärningsmetod gick efter gehör och den war dett ögonblicks werk; nu måste den ske på det mest inwecklade sätt efter konstens reglor; det går numera ide efter gehör utan efter mot. Kommer man nu till en skråddare och will hafwa förfårdiz ggad en rod, få skall måttet tagas på matematiskt wis och ens kropp ksindelas i dicimaler. Sedan detta skett, behagar mästaren framtaga fina instrumenter, tillhörige den högre matematiken, efter hwilken han på bordet eller golfwet med krita flår få många cirklar och skrumiurer, att man fan tro fig wara i sällskap med en af de gamla swartkonstmästare, hwilka begagnade allehanda cirflar och kretsar, då be manade till fig den underjordiska patronen. Liknelsen är tråfs Fande, tv skräddaren är wår tids troflkart, fom medelst fin konst gif kver menniskorna ett få förtrollande utseende, och hwem skapar dar gens förtjusande lejon eller salongens förföriska hjeltar, om ide han. Swad under dä, om han nödgas studera menniskokroppens anatoz mi, för att gifwa den en ädel hållning, eller ur Euclides inhämta läran om cirklar, och qwadrater, samt till och med få mycket af proportionsläran att han wet, att de, fom äro lika stora med ett och samma, äro sins emellan lika stora. Men det är ide blott ins dom dessa handtwerkerier, fom fonften i wåra dagar tagit en fis hande riktning, det är twertom inom allesamman i gemen. Så puger det nu ej för muraren och timmermannen att endast kunna Pra till med en kladd lera eller tillyxa en bjelke, de måste hafwa studerat byggnadskonsten i stort och weta skillnad på den byzantiska, grekiska och italienska stilin. De måste weta om ett hus, äfven m det blott är ett fårs eller fähus, skall uppföras irundbåg: eller petsbägstil. Snickaren är en arkitäkt i smått och bör wara hems nastadd i den grekiska byggnadskonsten med fina pelare och fina löfwerk, ty ekeskåpens och furukistornas simpla tid är längesedan örbi. Målaren får ide wara en blott plankstrykare eller endast unna nåla rosor eller namn och årtal, utan han skall imitera nas turen och göra möbler och dörrar till marmor eller dyrbara träds Mag, mahogny, palisander och dylikt, hwarjemte han fått fig en ny lsfärglära enligt chemiska upptäckter i cromgult, cinnobergrönt, ginf uihwitt, m. m. På samma sätt får icke färgaren nöja fig med björks slöf, hundker eller ångskära, uran måste hafwa inhemtat sin konst på kemisk wäg och weta reda på chromsyrat kali och tusen andra schemiska färgämnen. Det duger ej heller för urmakaren att göra ur af trå, äfwen om de hafwa en galande gök öfwerst på taflan, hutan måste han lära sig att förfärdiga de nåättaste cylinder: och an: karur, tunna som en sexstyfwer, och sjelfwa bagarens konst består icke numera i att kunna hopklena en naggad knäckebrödskaka, utan brödet måste beredas wid änga efter Winermetoden. På samma sätt hafwa wåra qwarnar blifwit konstiga wexelwerk i stället för Mssimpla sqwaltor och stubbqwarnar. Krukmakarleran färdigslås på gatorna i en rullande wagu, i stället för att ältas af barfotade lär: gossar. Smeden glörgar fit jern wid stenkol, i stället för torf eller halm, boktryckarens spalter rulla med ögonblickets fart genom fnällz pressen i stället för att sucka under en gnisslande träpress. Den ysimpla finkeln uttränges allt mer och mer af toddyglas och bryllå. Fortligen det är naturwetenskaperna, fom gifwit tiden en annan kiktning, och studiet af naturens enkelhet och mångfald och de os sndliga krafter, som derigenom komma de menskliga uppsinningarne till nytta, fortfara oupphörligt till det stora målet — att fonsten tiger. (M. T) U Dödsfall. Att Handlanden L. O. Höckertt fila afled i Helsingbor ÅsNåndagen d. 4 Juni 1855, kl. 511 om aftonen, i en ålder af 62 n i. Faskar och dagar, ömt sörjd och saknad af Maka, Barn arnbarn; warder endast på detta sätt slägt och wänner till: kännagifwet. Sw. P. 477, v. 8. säst och Kammarskrifwaren wid Kongl. Am:ts-Krigåmansfasfan, Richard Buärft, afled stilla i Carlskrona d. 1 Juni, i ålder af 27 år 0 10 uhnånader. Ä Enkefru Prostinnan Ebba Maria Skytte, född Bring, afled tilla i Espö d. 4 Juni, efter en lefnad af 79 år och 2 mån. ; sörjd och saknad af barn, barnbarn, slägtingar och wänner. Enkefru Maria Schlyter, född Lindahl, afled stilla på Brans Ustaholm d. 3 Juni, något öfwer 82 år gammal. Annonser. 1 Kungörelse.