EET JMFR St. Petersburg d. 11 Maj. D. 5 och 6 Maj har fienden hufwudsakligen sysselsatt sig med att föröka sina batterier och förs stärka fina approcher mot bastionen Nr 5. Hans starkaste eld war rigtad mot bastionerna Nr 4 och 5 samt mot redouterne Selengz ninsk och Wolhynien. Wi beswarade elden med framgång. Natz ten emellan d. 3 och 4 lät fienden, utan att tillfoga of ffada, spränga 2 minor, för att förbinda fina gamla löpgrafwar. Wi låto flera minor springa. Natten emellan d. 5 och 6 gjorde wi ett litet myc: fet lyckligt utfall; 1 engelsk officer och 3 soldater blefwo tillfångas tagne. Under famma dagar, sprungo 3 krutmagasiner för fienden. Aftonen emellan d. 3 och 4 gick största delen af de allierades flotta till sjös med landftigningsetrupper, fom det berättas 10— 15,000 man. Den pasferade följande dagen förbi Yalta och seglade, fom det förmodas, till Anapa. Hamburg d. 12 Maj. General Canrobert rapporterar under d. 9 d:s, att man år fysfelfatt med att komplettera belågringsarz betena. — Palmerston har förklarat att han ogerna will fe någon diskussion angående fonferend-protofollerna. — Frankrike. Från Paris skrifwes under d. 6 Maj i Independ.: Mi tro oss utan fruktan för att blifwa motsagde funna meddela att fält tåget på Krim snart ffall få ett helt annat utfeende. Den refervz armee, fom står i Konstantinopel, och syntes skola qwarblifwa der, skall nu öfwerföras till Krim. Några favallerizregementen äro res dan inffeppade, emedan briften på favalleri derstädes är mycket fån bar. Alt, till och med den piemontefiffa divisionen, skall anwändas till fälttåget. Franska regeringen har fom det berättas följande plan: Under det refervsarmeen fortfar att blockera platsen, skall general Canrobert i spetsen för hufwudarmeen söka fördrifwa ryssarne ur deras positioner och kasta dem tillbaka till Simferopol; derefter skall han förena sig med Omer Pascha och fullständigt innesluta plats sen, emedan detta är enda medlet att uppnå målet. Wi betänka oss så mycket mindre på att meddela denna plan, som man fannoz likt i detta ögonblick redan är sysselsatt med att utföra densamma. Pariser tidningarne meddela en utförlig berättelfe om förbands lingarne inför assisrätten d. 7 d:s. Redan tidigt på morgonen war en ofantlig menniskomassa samlad i och omkring salen, dit denna gång undantagswis inga fruntimmer erhöllo tillträde. På bordet framför de edswurne lågo pistolerne, rakknifwen och dolken, som man fann hos Pianori, då han arresterades. Omkring kl. half 11 infördes den anklagade. Han är af medelmåttig höjd, hans hår år fvart, hang ffarpa anletsdrag, höga panna, tunna tät tillslutna låppar gifwa honom ett bestämdt och energiskt uttryck. Hans drägt war ytterst simpel, han bar en grå matroskavaj. Han fåg med en wiss nyfifenhet men utan förwirring på publiken. På prefiden: tens fråga förklarade den anklagade med stark främma och itali: ensk accent, att han het Johan Pianori, war 28 år gammal och född på ett ställe i Kyrkostaten, hwars namn han icke kunde minnas. Derefter upplastes anflagelfezakten, och sedan detta skett, börjades för: höret. På presidentens fråga, om han ide wore född i Faenza, hvara: de den anklagade: ÅJa, der har jag bott; dessutom tillstod han att Han år 1849 hade tjent såsom frivillig uti romerska insurektionsarmeen. Derefter uppläste presidenten twå telegrafdepescher, hwari franska gesandten i kyrkostaten lemnar upplysningar om den anklagades föregående lif, hwilka upplysningar (fom förmäla, att Pianori be gått flera lönmord) den anklagade emellertid förklarade för falska. Under förhöret tillstod Pianori att han uppehållit sig i Piemont till början af år 1854, hwarefter han begifwit fig till Bastia och der ifrån till Marfeille. J denna stad hade han förewisat ett pass med namnet Antonio Liverani; detta pass hade han låtit gifwa sig på fin kussins namn; han wisste sjelf ide hwarföre; det war ett ins fall; i Marfeille hade han arbetat såsom skomakare; derifrån ha de han afgått till Lyon, Chalons och Paris, der han lifaledes has de arbetat fom skomakare. D. 20 December 1854 reste han