nerligen äfwen wi en större andartålei)Å)s ss fen för att UND till att genast af otålighet taga ett få wåldsamt steg, för att unds gå ett obehagligt tvång? Ligger icke något wärde äfwen uti det att stilla fördraga och förbida? Och kan icke ett sådant tålamod möjligen lika mycket bidraga till en sann andelig förkofran, som en större frihet? Men det torde wara i både andeligt och lekamligt hänseende j wänten eder större fördelar i främmande land, än hemma. J finnen så mycket hos oss, som icke är hwad det borde wara. Der: före tänken j utan fafnad lemna ett fådant land, för att winna ett bättre. Owilfen högre wink hafwen j i detta afscende att följa? Abraham fick Guds fallelse att öfwergifwa Kaldsen och begifwa sig till Kanaan — och kunde således med trygghet företaga fin unvans : dring. Åren j lika wissa om Guds wilja? Annars frågas, om ji ide skulle anse det både tryggare och wärdigare att stanna hemma, och, i stället att söka ett påttre i fjerran land, sastheldre, i hwad på eder ankommer, medwerka dertill, att tillståndet ibland oss måtte blifwa bättre, än det för närwarande är. Men föreställen eder kanhända, att tillståndet här ide fan blifva bättre, utan måste bli. stå wårt land, — och då frågas: hafwen j bjerta att öfwergifwa edra wäånner och bröder — i förutsättning att j lemnen dem å swårigheterna, under det j gån att såtta eder i besittning af lifwet goda? Manar eder ide kärleken snarare att dela öden med edra bröder och derigenom mildra deras wilkor. En fon, fom lemnar fadershuset liksom med hån och utan känsla af saknad, tillwinner sig icke edert hjerta. Men fåderneslandet är ju wårt gemensamma finna dem så många, att j ide få hastigt fån slutjumman fårdi och derjemte så stora, att edet tacksamhetspligt icke så lätt blir a bördad. Dessutom, dyre wänner! J weten hwad j hafwen, me j weten ide hwad j fån. Ufflyttningen har lyckats för några: me för huru otaliga har den icke misslyckats? Efter hwad sednaste ur derrättelser gifwa wid handen blifwa utsigterna för dem som in wandra till Förenta Staterna allt mörkare. Ett land, få sundt or fredadt för allmänna landsplågor fom wärt, år ide lätt att finn på jorden. Wåra lagar och inrättningar äro ingalunda bland! sämre och kunna ytterligare förbättras. Oc huru ffönt år ide wå språk! Kunnen j någon sin wilja förgåta edert hemlands toner; C lev menen j, att j vå ett främmande lu ngomål funnen båttre sjun eder Återlösares pris? Dock — jag stannar, och will blott påminna om tankar I fånflor, fom hystes af den åtta Jsraeliten: Huru skulle wi fir ga Herranom wisor i främmande land? Om jag förgäter dig,2 rusalem (d. är mitt fädernesland), så warde min högra hand fi gåten. Min tunga låde wid min gom, om jag ide tänker u dig: om jag ide låter Jerusalem min högsta glådje wara. (Ps. 13 sBif i landet och förd dig redeliga, — förmanade Psalr sten sitt folk, medan det ånnu hade ett land. Detta folk har, s wi weta, nu mera icke något fädernesland. Hwaricbanda. Bekrännelser af Alexander Dumas. Som bekant skref Aler. Dumas för någon tid sedan en ny theaterbjes: Å Conscience, som gjorde stormande lycka. Den är bearb efter tre pjeser af Jffland mÄTörbrytelfe af ärelystnad, NAnger te plet ST AS YPumås emellertid ide förstår ett ord ty sämre och att efter wissa tecken och anledningar swåra oden föresd fadershus! Och märken för öfrigt: J sen och framhållen dess brid ster; men hafwen j tillräckligt tackat Gud för de fördelar j der nju tit? Beräknen och sammanläggen dessa fördelar — och j skoler