5 laågrten 1tw10 Öbutoöoglle VI Tvyvit tampete TVE ttattoeramdbe SV divisioner, hwilka inom 10 dagar kunna göras marschfärdige — A— k—— — (Jnsändt.) Öresundsposten har tillåtit fig att hemställa till Ausås paftos rats inwånare, huruwida det ej wore lämpligt att hos domkapitlet protestera emot åtgärderna för detta pastorats återbesättande, på det att frågan om dess delning mätte kunna under vakansen företagas och afgöras. Det wäcker i sanning undran, att man tilläter sig gifwa råd i en sak, hwari man röjer den fullfomligaste ofunnig: het. Öresundsposten förmenar, att någon intrig ligger fördold ders under att pastoratet blifwit, efter den utnämnde pastorns afsägelse, af domkapitlet få skyndsamt förklaradt ledigt till ansökning. För den fom har minsta kunskap om hwad författningarna stadga ans gående pastoraters tillsättning torde det wara klart, att sedan Kgl. Maj:t genom nädig skrifwelfe ej allenast tillkännagifwit, att Ausås pastorat genom den utnämnde pastorns afsägelse blifwit vakant, us tan ock uttryckligen anbefallt domkapitlet att widtaga de i tag för reffrifna åtgärderna för pastoratets återbesättande, war det doms kapixlets skyldighet art ofördröjligen kungöra ledigheten och den i lag bestämda ånsöfningstiden. Huru skulle nu en församling funs na protestera emot att detta skett? Eller månne domkapitlet skulle ega att fästa afseende på en dylik protest? — Oresundsrosten upps gifwer ock, att fråga om delning af Ausås pastorat förut warit wäckt och af Kongl. Maj:t blifwit afslagen på den grund, att den förefommit strar efter den genom pastors död inträffade ledigheten. Denna uppgift är alldeles falsk. Nägon fråga om delning af Ausås pastorat har aldrig blifwit i laga ordning wäckt eller Kgl. Maj:t underställd; men, då pastoratet år 1853 blifwit vakant, begärde nås gra medlemmar af församlingarna — ide församlingarna fams fäldt — att Kgl. Maj:t wille tills widare uppskiuta ätgärderna för. pastoratets tillfättning, vå det att frågan om def delning måtte funna under ledigheten företagas och bringas till afgörande. Ecs clesiastikministern kunde naturligtwis ide wara nog enfäldig att tills styika bifall till en begåran om uppskof med pastoratets tilljätming på obestämd tid för afgörandet af en fråga, som icke ännu war wäckt, och hwars företagande kunde dröja få länge fom helst. Dens na begåran blef alltfå af Kongl. Maj:t utan alla omständigheter afslagen; men det blef de sökande och församlingarna obetaget att i laga ordning wäcka frågan om pastoratets delning. Jnom förs samlingarna finnag utan iwifwel många förnuftiga mån, fom i afseende på denna och andra angelägenheter följa den anwisning, hwilken lag och författningar gifwa wid handen, och hwilken är tiyggare att följa än Örefundspostens råd. De weta utan nvifs wel bäde i hwad ordning frågan om delning af ett pastorat bör företagas, och att detta fan ske äfwensåwäl då pastor finnes fom under vakans. Om den företages under vakans, fan derigenom tidsumdrägt med tillsättningen föranledas, hwarigenom åter fan förs orsakas, att församlingarna under ett eller flera är, efter nådårstidens flut. få erlägga tionde och andra pastoralier ide till den prest, fom förestår pastoralwården, utan till stiftets byggnadskassa, Mvil: fen anwändes isynnerhet till skolhusbyggnader — ide på landet, utan i städerna. Hade frågan om delningen af Ausås pastorat blifvit 1853 i laglig wäg begynt, få kunde den, wid den nu, fört ån man wäntat, inträffade ledigheten warit afgjord. — Hwarichanda. ÖS oo GB Ffeoenr