måhända en förklaring af Rysslands owäntade eftergifwenhet — att det protokoll, fom de tre allierade magternes befullmägtigade d. 28 Dec. undertecknade i Vien, fall hafwa lemnat en utomordentz lig efierlåtenhet för Ryssland. Ssterrike — heter det i artikeln — hade uppbjudit allt sitt inflytande hos sina allierade, och dessa skola hafwa kommit detsamma wida längre till mötes, ån man förut wås gat to i Wien. Men — huru långt? Det är ännu en hemlighet. I ett privat bref från Wien, som härflyter från god fålla, beter det: Man förtiger de medgifwanden, fom lemnats Ryssland, emedan de äro så stora, att de skulle wäcka missnöje icke blott i England och Frankrike, utan äfwen i det tåliga Tyskland. Om det ryska hofwet det vaktadt förkastar dem, så kunna de tre magterne säga: Se, få långt hafwa wi gått, och likwäl hafwa wåra förslag blifwit förkastade; nu måste hela werlden wara of: wertygad om, att freden endast fan tillwägabringas genom ett e nergiskt och allmänt krig. Skulle man deremot nu gifwa efter i St. Petersburg, få skall man säga: freden år en få stor wålgerning, att wi ide funna betänfa of på o. s. w. Werlden sinner fig lättare i en fait accompli, ån om den under fpelet fan fe i korten. — Lord John Rusfel har nyligen förklarat, att engelska regerin: gen ide hyser den önskan att fortsätta friget för att fråntaga Ryfland någon del af def område, och att den, om den fan erhålla en fred, fom lemnar säkerhet, alldeles ide will förlänga krigets olyckor för ett eller annat obestämt föremål skull; men han har åf: wen yttrat, att det stulle wara mycket oklokt, och att England ide tänkte på att föra sakerna tillbaka till samma tillftånd, hwaruti de befunno fig för twenne är sedan, och lemna Ryssland i besittning af alla de medel, som det då innehade till Turkiets underkufwande, utan att ega säkerhet för, att der åter skulle finnas samma enig: het till bekämpande af dess planer. Nämnde blad meddelar widare från Berlin d. 6 Jan.: Wi erfara att de tre magternes tolkning wäl icke uppställer Sebastopols rassering och ryska flottans reduktion såsom willkor för freden, men deremot fordrar upphåfwandet af de ryffa-turfiffa traktaterne fedan 1776, på hwilka Rysslands hotande ställning år grundad, och i hwilkas ftälle andra traftater skola upprättas, som äro utan fara för Porten och Europa. Hwarichanda. De utländska Tidningarne hafwa länge wetat berätta Krimska Tartarernas anslutande till Westmagterna emot deras beherrskare, Ryssarne. J spetsen för de till guerillor bildade insurgenterna står en tartar-höfding, Selim Jhan, om hwilken en officer wid Balas klawa har meddelat en ganska interessant artifel, hwilken wi här nedanföre mertdela. vWi hade tilljälle att lära fänna denne man fom man också gifwit namnet MNypfråtaren. Efter allt utseende har han till: ryggalagt det 40:de lefnadsåret. Hans gestalt år lång och smärt, men af senig byggnad, hufwudet något framåtböjdt, ögonen blirtrande, ostadigt fram och tillbakaflygande och snabbt uppfattande. Hans fysiognomi år den trogna prototypen af den tartariska racen. Hans futlioniga rost antager, få snart den forceras, et: oangenämt skrikande ljud. Utom sitt modersmål är han fullkomligt mäktig ryffa och någorlunda franska spräfet. Hans manerer äro ombytliga, men aldrig sämpsa; än wisa de älskwärd elegans, än rättframhet utan krus, ån böjlig höflighet, ån åter en för ingenting tillbafabäfwande energi och feghet. Med ett ord, han förenar alla en gues rillazanförareg egenskaper i fin person och hwarje tum af honom år en iteppernag furfte. -Hwad som förmått honom att: inlåta fig i kampen mor Ryssland, derom yt rar han fig icke; man wil dock weta, att patriotisk känsla hos honom blott har andra rummet, men bet första en glödande hämndtörst emot alt, fom är ryskt, es medan en gång en högre ryff officer wanärade hang enda dotter och förskaffade den uprrättelse fråfwande fadren flerårigt fängelse. Att uppräkna Selims krigsbedrifter skulle blifwa för widlyftigt. Det DOt.D PP Må DyDbtlbiu —22