af hans föresats, framtager han en pistol och skjuter hunden till döds på stället, så att den tumlade ned af wagnen. Bestört af skottet wänder drängen sig om, men får icke en gång tid att fråga den främmande, hwad fom går åt honom, förrän denne framdrar ger en ny pistol oh ropar: nu-åro de tolfhundra riksdalerna mis na. Eller om du ide genast rycker fram med dem, skall du ligga wid sidan af din hund. Drängen, fom war en klok karl, insåg att endast list kunde hjelpa honom här; och han swarade derföre helt lugnt, i det han begynte knäppa upp fin rod: pengarne äro dina, det förstås; oc du skall få dem, få snart jag fan komma åt dem. Men hör nu landsman, du måste till återtjenst hjelpa en fattig karl. Min herre, Kammarrådet, tror mig icke, när jag foms mer hem och fåger, att jag blifvit öfwerfallen; han tror kanske, att jag på annat fått gjort af med pengarne. Medan han talte sålunda, hade han framtagit fin brefwäska och tillade sedan med låtsad mods löshet: der har du pengarne; men skjut nu ett Häl genom min hatt, få år saken klar och jag blir ide förd ur tjensten. — Bof: wen tyckte det wara en billig önffan och afsköt pistolen twärs igenom hatten; men då grep drängen honom med faft hand bröstet och ropade med dundrande röst: fe få, min wän! nu äro wi lifa, och nu äro de tolfhunrade riksdalerne Åter mina. Det warade icke länge, innan han fick bugt med sin motståndare, ty han war en stark karl. Hade du, din hund, icke skjutit min Passopp, så skulle jag hafwa låtit dig gå; men nu skall du i furran, fade han. Han band honom fom en falf wid wagnen och lemnade honom till fin herre, hwilken genast öfwerlemnade honom i rättwisans händer. — Menniskans yrken. Landtmannen bär dagens tunga, ut sätter fig för regn, sol och bläst, för att genom sitt arbete bereda den skörd, fom skall fylla hans lador om hösten. — Handhver: karen uppstiger innan gryningen, tänder fin lilla lampa, och an: stränger fig utan uppehåll, för att förtjena det bröd, fom föder honom och hang barn. — Köpmannen undandrager fig intet arbete, beklagar fig öfwer ingen möda; han utmattar kroppen och förfas far sömnen, för att samla rikedomar. — Sjöm annen genomkorsar hafwen, öfwerlemnar sig åt wågor och stormar, trotsar klipporna, lider köld och wärme, för att winna lugn på ålderdomen. — Sol: daten underkastar fig de hårdaste försakelser, wakar, strider, och gifwer sitt blod för hwad han kallar åran. — Om ett folk finnes, fom mindre wärderar rättwisan och friheten, än landtmannen wärs derar skörden, handtwerkaren brödet, köpmannen rikedomar, fjömans nen lugnet och soldadet äran; uppres då kring detta folk en hög mur, att dess andedrägt icke må besmitta den öfriga jorden. (Lamennais) Z— —— (nsändt.) Vi kunna icke underlåta, att fästa publikens uppmärksamhet på hrr bröderne Engelberts konstfigur-theater. Denna theaters dekorationer så väl som sigurernas kostymer lemna ingenting öfrigt att önska, och Caspers muntra skämt framkallar alltid en glad sinnestämning. Men isynnerhet förtjenar omnämnas den skicklighet och säkerhet, hvarmed Jonglören vid producerandet af dess konststycken ledes; och icke mindre omsorg är använd så väl i afseende på valet af föremål, som på utföran— det af metamorphosballetterne samt fyrverkeribilderna, hvilka i sitt slag äro utmärkta och för mången erbjuda något nytt. Äfven Theatrum mundi är omsorgsfullt uppställd, och isynnerhet måste den försigtighet berömmas, att skjutningen alldeles icke är för stark, så att hvarje Dame utan att deraf förskräckas kan åhöra densamma. — Onskan. att Urr Engelhert måtte oenam