förhallande. Pricuvlen Mr 1 TD. .. 3 pslifwer få långt bakom de öfriga europeiffa stormagternas politik, att det ide wågar fordra sitt hörande angående dessa frågors nu varande ståndpunkt, för ån det godfändt de grundsatser, fom för ör gonblidet utgöra basis för trippel-allianfen emellan England, Frank rife och Österriie. Jce Heller förefinnes den ringaste böjelse hos någon af dessa magter att inställa sina operationer eller öfwergif: wa fina politiska mätt och steg för preussiska hofwets skull. Res sultatet af Usedoms mission skall derföre blifwa noll i England och Frankrike, och öfwerste Manteuffels resa till Wien skall förmobdli: gen ide heller hafwa annat refultat. Jcke destomindre gifwes det en synpunkt, från hwilken dessa missioner dock måhända kunna sägas gagna den gemensamma saken. Geheime-rådet Usedom år en man af oberoende karakter och ställning, en wän af det parlamen: tariffa partiet och gynfamt stämd för westmagternas politik. Han emottog sina instruktioner med afseende på denna mission icke af regeringen, som med rätta betraktar honom såsom en uppriktig och fruktanswärd motståndare, Utan af konungen sjelf, fom har förtros ende till hans trohet och duglighet. Dessutom år det ingen ringa triumf för de politiffa åfigter, hwilka riddaren Bunsen så länge och så talangfullt representerade i England, att Preussen wid förs sta anledning sänder till England en man, som uppwurit i samma liberala trosläror och är en lika ståndaktig wän af samma sak. Af detta skäl har Usedom blifwit emottagen i England med en grad af förtroende, som skulle tilldelats blott få andra preussiska diplos mater. Sedan han åter hemkommit, skall han derföre få tillfälle meddela konungen af Preussen, att det nuwarande kriget föres af hela brittiska nationen, emedan wi anse det för ett krig till rättwis sans förswar, orättwisans tuftande och Europas säkerhet. Han skall gifwa Hans Maj:t den försäkran, att ehuru wi ide ega når gon hemlig plan efler bewekelsegrund för utförandet af detta krig, få stola drottningen af England och hennes folk i intet fall wara nöjde med mindre än ernåendet af det mål och de garantier, fom de föresatt fig att winna. Han skall tillägga, att om än de förs lufter, fom wi redan hafwa lidit, warit betydliga och djupt kända af hela engelska folket, få finnes doc ingen man i England, fom skulle wara nog lågtänkt att lägga fina perfonliga uppoffringar i wågskålen mot det, som det allmännes wäl kräfwer. J slutet af sin berättelse stunde han widare omtala, att Englands beredwillig: het att fortsätta kriget mot Ryssland ide år större ån förwåningen öfwer den ställning, som Fredrik den Stores stat och det folk intas ger, som Herr Cobden kallar Fyfflands hjerna. — Efter ett ans fall mot Rreuz-Jeitungs-partier fortfar FJimes sålunda: Till de illusioner, hwartill man i Berlin hängifwer fig öfwer den fins nesstämning, fom råder i de öfriga europeiska hufwudstäderna, fys nes äfwen höra, att man i wissa kretsar inbillar fig, att om Preusfen afhåller fig länge nog från det allmänna förbundet, fan det uppz ställa fina egna wilkor och förmå de andra magterna att köpa def bistånd genom wigtiga medgifwanden i uteslutande preussiskt intresse. Sålunda häntyder man redan derpå, att derest wi wore beredwillige att werfa för Sundstullens afskaffande eller att åter upptaga danska underhandlingarne från 1852, till hwilka Preussen med stor motsträfwighet gaf sitt samtvcke, eller att medgifwa Holfteind afffils jande från danffa monarkien, få skulle Preussen wara willigt att låna ett gynsamt öra till westmagternas förslag. Wi hoppas upps riktigt, att dessa insinuationer blifwit gjorda utan tillräckligt be: myndigande, ty om något ännu kunde föröka det missgynnande in: tryck, som preussiska regeringens politik frambragt i utlandet, så wore det öfwertygelsen att berliner-fabinettet spekulerar i Europas olyckor för att främja sina enskildta intressen. Om dess pligter mot Tyskland och mot Europa icke tala nog högt för att föreskrifwa den bana, som det bör följa, så är det ett fruktlöst bemödande å wår sida att under andra wilkor fordra def aktiva medwerkan i den ge: mensamma saken. Så långe konungen år omgifwen af fina nus warande rädgifware, synes en sådan samwerkan wara en omöjlighet. Regeringen anwänder för nårwarande ide mindre ån 108 fe: A.A 2 sAst transvortera truvver och kriasmaterial