tor framför allt derpå, om ryssarna ämna blott gå tillbaka öfwer att trostilläger nämnde blad — att om fienden ide gör en eller annan owäntad consession, skola de österrikiska trupparne senast inom 11 dagar öfwerskrida gränsen. — Att döma af denna och andra bes rättelser synes det således, fom om osterrikarnes inmarsch i Wallachiet ganska snart skulle ega rum, och om det förhåller sig sålunda, kan man antaga, att den af westmakterna tillämnade stora expeditionen mot Sebastopol står i sammanhang dermed, ty så snart man med säkerhet kan påräkna Ssterrikes inskridande, skall den franffeengelFa fåren wid Donau blifwa aflöst och amwänd annorstädes. Hwilka andra följder Österrikarnes inryckande i Wallachiet skall hafwa, ber Sereth eller öfwer Pruth. Men hittills fan man af de varans dra motsägande berättelserna angående denna faf, ide erfara Ryfz lands afsigter. Det berättas, att Österrife fordrar att förbundshären skall mos biliseras. — Fältmarskalken Hess, fom d. 4 då Åter hade en lång audiens hos fejfaren, skulle d. 6äterwända till österrikiska högqawarteret. Rysoland. Enligt Times skulle fejsar Nicolaus, storfursten Konstantin tillifa med hang gemål och den i Kronstadt kommenderande amiralen lätt ha fwa kunnat råfa i engelsk fängenskap. Dessa höga herrffas F per befunno fig nemligen på en rysk ångare, fom förföljde en ens i ; gelsk yacht, tillhörande lorderne Lichfield och Caston, hwilken hade wågat sig alltför nära Kronstads kanoner. En engelsk ångare fflyn I dade yachten till hjelp, och hade den wetat, hwilken dyrbar frakt, som befann sig ombord på den ryska ångbåten, skulle den säkert hafwa wågat allt, för att kapa den eller skjuta den i sank. Hela denna historia låter emellertid temligen osannolik. Trowärdigarr synes deremot följande händelse, som berättas i ett bref från St. Petersburg af d. 1 Aug: Storfursten Konstantin har warit nära att drunkna under öfwerfarten från Oranienbaum till Kronstadt. En häftig windstöt kullkastade den kejserliga båten, och storfurstens ö adjutant, furst Galitzin, samt 4 matreser drunknade. Storfursten sjelf blef med knapp nöd räddad af en annan båt, fom följde efter den första, i det man i håret drog honom upp ur wattnet. ÅJ Twå engelska ångfartyg hafwa beskjutit flera byggnader och is sk synnerhet ett kloster wid kusten af hwita hafvet famt derefter kastat il ankar i Onegawiken. Nyare underrättelser. Ännu innehålla tidningarne ingenting pålitligt om Österrikes förhållanden till de krigförande magterne. Om man wågar tro de uti åtskilliga tyska tidningar upptagna underrättelser, få har man 14 nästan anledning antaga, att ett godt förstånd ännu är rådande I emellan Ryssland och Öfterrife, och att denna magt skall åtnöja fig med furstendömenas utrymmande och deras befästande med öfterris P fiffa truppar. Alla underrättelser derom, att turkarne oroa rygfare : nes återtåg äro falska. För öfrigt påstå alla tyska tidningar, att de hafwa kunskap om westmagternes swar, och berätta en hel hop: härom; men man har få ofta blifwit bedragen på dylika underråtz telser, att det ite är möjligt att förlita fig derpä, hwarföre det tors de wara klokast att rent af tillstå att man med afseende på Ör sterrikes förhållande ingenting wet. Bland annant will man weta, att ryske fejsarens adjutant, Adlerberg, warit i den häftigaste strid angående återtåget; det påstås att denne adjutant öfwerfört order att förswara Wallachiet, en order, som Gortschakoff icke wille efter: fomma. Men hur kan man antaga, att den ryske kommenderande generalen skulle wåga att föranstalta ett sådant återtåg, utan fej-; sarens wilja? J Preussen wisar sig ingen hog att mobilisera armeen. — Hwarichanda. — Ett owanligt äktenskap har nyligen blifwit ingånget i