—— —— — — — Menniskowännen och Fiskargossen. (Sann händelse.) Forts. och slut fr Nr 6) Man war i December månad af der olycssdigra årer 1792, på hwilket ett ännu förfärligare följde. Den olycklige konung Ludwig XVI stod såsom anklagad inför en domstol, hwilfen war sammansatt af mån, hwilka fom undersåtare hundrade gånger hade öfwerhopat honom med lifliga bifallsyttringar. Wid den ankla Pin gade konungens sida befann sig en ärewördig gubbe med hwita här, hang anlete tycktes bada i swett. Med un gremlig wärma, med hela wältalighetens öfwertygande kraft förswarade denne man sin olpälige konungs sak. På den owilkorliga uppmärksamhet ech den högtidliga tystnad, med hwilken den församlade mängden åhörde den wåltalige före : swararens ord, kunde man lätt märka, att han ännu för fort tid sedan hade warit folkets älskling. Afwen Peter, fom just den daz gen war i Paris, fände fig owillorligt uppmanad Att bewista ett stadespel, i hwilket en kenung, jom wål hade wisat fig swag, få: långe feran war långt i från honom, men fom aldrig afwifit från: dygdens bana, ådagalade ett riktigt hjeltemod, under det redan bös) delsyran hotande swäfwade öfwer hans hujwud. Då gubben just med listighet föredrog de mest gripande frålles aa i fitt förswarstal, hwilket rörde hundrade af hans åhörare tillli tårar, uppstod plötsligt ett doft mummel i församlingen, derföre att någon, som stod på ett af gallerierna, högt utbröt: 7D mind Gud, det år han! TA war Beier, fom i den aftningswärde förswararen igenfånde sin wälgörare. Med wåld wille han förd) söta komma fram till honom, men de fringståcnde tillbakahöllel honom med fraftiga amar och nästan slapade henom ur Narioa. nalförsamlingens sessionssal, till sörekommande af vordning. Då! han i det lärmaste wärdshus, dit man förde honom i wagn, äten hemtat sig, utropade han: jälunda wer min högsinnade wälgå rare ingen annan än den allmänt aktade, förre ministern Lamoigg A non ve Modeserbes, konung-Aas ådle förswarare! Från deita ögonblck .o Del beslut fört i hans själ att ickt förr lemna Pa2 s, ån har fött tala wid fin wälgörare och erbjuy) dit honom fin tjenst. Men oaktadt all möda han giorde fig att winna sit. mål, ha de redan flera weckor förflutit sedan den öfwer Ludwig XVI falluun dödsdomen gått i fullbordan, utan att han lycats få någon säke kunskap om de Malesherbes wistelseort. Men plötsligen erfor P ter, att denne ärans man, på revoluiiongstribunalets befallning, blil wit jemte fin dotter och votterdotter kastad i det under namn af Mi de lonnettes bekanta fängelset. J denna hemska boning, som den wördige gubben ulle lemn olott för att bestiga schawotten, hade han, trotts den stängaste ur sigt af wäktarena, på hemlig wäg erhållit tröft och hjelp, hwill han, som dock i få rikt mått meddelat båda delarna, knappt trod sig hafwa met att wänta af menniskor. An war det wetenskap ga werk och uppbyggelseskrifter, som förskaffade hand sinne nås lugn, än bref från en wån, fom han skulle trott hemfallit åt I veln för honom, än nyttiga ting för hans begge olyckskamrater, si kommo honom tillhanda. Han kunde ej ana, hwem denna go enael war, som funnit ett hemligt medel att bibringa honom ! l