Den, sont onstar uppna vg alder, och en gang dö stilla och fridfullt, bör samwetsgrannt iakttaga fundhets-lärans fö: reskrifter och framför allt icke begagna starka drycker. A. Andree. Hwarjehanda. — Curiosum. En medicinsk journal (Union medicale) berättar fåfom erempel på de otroliga och besynnerliga saker, fom menniskan fan inbilla fig, att en ofantligt rik engelsman för nå gra månader sedan fom direkte från Calcutta till Paris för att konsultera derwarande berömdaste läkare angående en opration, som han wille underkasta sig. Han inbillade sig nemligen, att han hade twå näsor, och ehuru mannen i andra afseenden war rått förs nuftig, war det lifwäl icke möjligt att öfwertyga honom om, att det endast war en fir id Man tillfredsställde honom derföre ge nom en låtsad operation, och i början gladde han fig utomordents ligt öfwer, att han blifvit af med den fatala näsan, och betalte operatören kungligt. Men några weckor derefter sade han bedröfz wad till honom, att han fruktade för, att näsan werte fram igen, ech att han otwifwelaktigt blefwe nödsakad att återkomma nästa år. Alla operatörens försäfringar woro icke i stånd att lugna honom. — Märhvårdigt är det emedlertid, fom författaren af artifeln, d:r Amedee Latour, berättar, att detta exempel ide är det enda. År 1849 blef en ung spanior, fom likaledes inbillade fig att han hade twå näsor, förd från Cadir till Paris; af sorg öfwer denna wan prydnad i fitt anfigte hade han flera gånger försökt att taga fig afdaga, få att man ide wågade lemna honom något ögonblick ens sam. Han blef furerad utan operation, i det läkarne inwigde hor: nom i Pariserlifwets förströelser och nöjen, fom fmåningom fommo honom att glömma fin fira ide. — J Can Francisco wifar fig wansinnet nästan såsom en epidemisk syukdom. Knappast förflyter en wecka under hwilken icke fyra till fem af dessa olycklige af polisen måste föras till hodpita: let i Stockton. Fattigdom, brist och sinneslidande af bedragna förhoppningar i det mycket beprisade Eldorade äro orsakerna till detta bedröfliga tillstånd. — Den berömde violinisten Paganini, heter det i Juris nerebladet Parlamento, dog för något öfwer 10 år sedan i Nizza, och ännu twistar man om, hwar han skall begrafwas. Han dog utan att hafwa emottagit det heliga saframentet, och biskopen för: bjöd hans begrafning i wigd jord. Den aflidnes arfwinge lät tills wödare bisätta liket på ett annat ställe och gjorde saken anhängig wid domstolen. Då han förlorat processen i Nizza, appellerade han till den erkibiskopliga domseolen i Genua, fom dömde att Paganiz nis lif skulle begrafwas på den wanliga kyrkogården. Rätten i Nizza appellerade håremot till domstolen i Turin, som bekräftade den genuesiska rättens dom. Wid de andliga domstolarne erfordras tre sammanstämmande domar för att afskära rättigheten till bwarje widare appellation. För fort tid sedan har nu rätten i Nizza läppellerat mot det sista utslaget till te domare, fom den helige far dern sjelf skal umämna. Sålunda har man nu i 10 år procede fat om, hwar den stackars Paganinis jordiska lemningar skola hwila. — Christna befolkningens närwarande ställning i Tur: kict. Augsb. Allg. Ieit. meddelar en del skildringar från Tur: fiet, fom wisa till hwilken grad Portens misshälligheter med Ryfland måste hafwa upphetfat muhamedanska befolkningens fanatism, bwilfen nu gifwer sig luft i ercesser mot de christne, och fom, om de werkligen äro sanna, fåtta läsaren tillbaka till turkiska wäldets nest barbariska period. Sålunda heter det uti en skrifwelse från Salonichi af d. 10 Aug.: Den christna befolkningens ställning i umelien blifwer med hwarje dag förskräckligare. De christne klifwa icke blott på öppen gata, utan äfwen af bewäpnade, — röfware eller soldater, det år enhanda, — hwilka bryta in i husen