Helsingborg. i I — Redaktionen har blifwit anmodad att fästa Allmänhetens uppmärksamhet derpå, att af dei Tidningens sista nummer aftryckta I ännu gållande föreskrifterna i Kongl. Br. d. 22 Sept. 1834 an: gående en obehindrad landwäga kommunikation under foleractider, följer tydligen: ö 1:o) Att ingen Gästgifware, ware sig på landet eller i staden, åger rätt att förwägra resande, fom är wäl känd eller med behörigt pass försedd (äfwen om han kommer från kolerasmittad ort), härberge, förplägning och all den wård, fom fan åstadkommas. x 2:o) Att i spärrade städer, Gästgifwaregårdar böra under ti den förläggas utom staden och wara för ändamalet tjenliga, få att resande beqwämligen funna förses med hwad här ofwan i för: sta punkten är nämdt. Hwaremot sådana kalla, fuktiga och drag: fulla rucklen, hwilka wid tullarne i somliga spärrade städer lära anwisas resande, och der desse hwarken kunna betjenas med snyggt nattlogis eller föda, utan mycket snarare riskera helsan, än om de wistades å smittad ort, ingalunda motswara hwad nämnde Kongl. Bref kallar: dertill tjenliga hus. Härå borde twifwelsutan Konungens respektive Befallningshafwande i Länen hafwa en den noggrannaste tillsyn. 3:o) Nämnde författning medgifwer äfwen byar och orter på landet samt enstaka gårdar att, på egen bekostnad, hindra perfoner, fom ej i 10 dagar wistats på frisk ort, att fig inom dylike samhällen uppehålla. Dessa kommuner äga således äfwen rättig: het att besluta och ombesörja såkallad spärrning. Men i de byar etc. der ingen sådan spärrning år ombesörjd, äger hwar och en, äfwen från kolerasmittad ort, laglig rätt, att obehindradt begifwa fig till det hus, der han har sitt hem (ware sig eget eller för längre eller fortare tid hyrdt); och sedan han sålunda lagligen dit in: kommit, fan ingen ostraffadt draga honom derifrån mot hans wilja till någon s. k. karantänsanstalt, såsom på en wiss ort för ett par år sedan säges hafwa skett (Missg. B. 20 cap. 7 2 mom). Fatta kommunens medlemmar i laga ordning det beslut att bewaka huset af fruktan för smitta, få hafwa de utan twifwel dertill rät: tighet, fastän ej ofwannämnda författning upptager detta fall, doc med oeftergiflig förbindelse att under tiden förse husets inwånare med alla de förnödenheter, som billigtwis åstundas, och till det i orten gångbara pris. 4:0) Att ingen stad eller annan kommun äger anfe en ort fmit: tad eller för smitta misstänkt innan wederbörande Auktoritet å fiftz nämnde ort i detta hänseende afgifwit sitt embetsutlåtande, hwilket bör Tända till efterrättelse; få att blotta rykten, de der ej sällan af fättfinniga personer sättas i omlopp, ingalunda få utgöra grunden för en Sundhetsnämnds förfoganden i detta maktpåliggande ärende. För några år tillbaka, då koleran grasserade i en wiss proc wins, låt en frårrad stads Sundhetsnämnd trycka ett af en preft man (Luce Ev. 10 cap, 31, 32 w.) författadt reglemente, i hwilfet bland annat föreskrefs: att derest någon från fmittad ort eller någon af sjukdomen redan smittad person ankomme till stadens tull, skulle man ide blott gå fram om denna fin nästa, utan han skulle — afwisas. Författningen deremot (likasom den kristliga barms bertigheten) bjuder att den sjuke skall upptagas och ömt wårdas i dertill tjenligt hus, och att den resande, hwarifrån han än må I