skrifwelse från Wien af d. 28 Juli: Det år nu otwifwelaktigt, alt de af Frankrike och England gjorda förslag till fina grunder bif wit gynfamt upptagne i St. Petersburg. Såsom följd häraf har uppfattandet af desfa förflag i dessa dagar blifwit definitivt bestämt af magternes gesandter här i Wien. Ryssland. En korrespondent från St. Pe:ersburg uprgifwer antalet af de ryska truppar, som gått öfwer Pruth, till 64 bataljoner infanteri, 8 regementen lätt kavalleri, 3 fofaf-regementen och 20 batterier, els ler tilsammans omkring 100,000 man. — Ryskan flottan i Swarta Hafwet består af 34 fartyg med 1898 kanoner. Danmark. Köpenhamn d. 4 Aug. Flera tidningar hafwa berättat, att ångfartyget 2Sgir göres segelfärdigt för att öfwerföra konungen till Fyen. Detta meddelande är alldeles ogrundadt; konungen res fer ide till Fyen. Egir har blifwit gjort disponibelt, emedan H. Maj:t ämnar i år liksom i fjol göra ett par lustfarter i Sundet. A —— SERNER AS (Jusändt.) En tids: farakEteriftif. Kan någon neka, att wi ju lefwa i werksamhetens, uppfinninz gens och undrens tidehwarf? Drakar, fom utflåfa eld och röfmoln, plöja wåra farwatten, och wi wänta få fe dem, beswansade, fara öfwer wåra slätter och genomila wåra berg med örnens snabbhet; elden ersätter ock den sjunkna menniskofraften, i det den spinner och wäfwer, pressar och apreterar, förwandlar jordens frukter till sprit och metallen till konstprodukt; ja — man sätter den wärmda luf: ten i werksamhet såsom drifkraft, man låter elektriciteten skrifwa, solljuset teckna och — man förmår borden att tala. Allt detta och ännu mycket annat underbart är wårt tidehwarfs egendom: slägtet anser sig höjdt öfwer forntiden och ser ned på den såsom på ett lins debarn. — Men, huru begagnar en ftor del af wårt slägte de funs na werksamhetsmedlen? Månne ej för det mesta till lek och tidåfördrif, så att det rätteligen fan sägas: wi lefwa i undrens, men och i länsinnets tidehwarf. Att nu blott tala om borddansen, huru fan ide den framställas fåfom betecknande tids-farafter? SÅ länge den hade nyhetens behag, war den ju sjelfskrifwen ett tidsfördrif i sällskaper. Nu börjar den redan komma ur mode. Men det torde ej wara för mycket att, sedan sinnena lugnat sig, såsom efterskörd tala ett allwarsamt ord i det ämnet. Att sätta bord eller andra föremål i rörelse genom bildande af en galvanisk kedja, kan i det hela icke anses såsom ett under; ty det kan antagas wara möjligt genom vibrering i erperimentörernes nerver och muskler, och således helt naturligt. Borddansen må alltså passera såsom tidsfördrif, under samma betingning som kortspel och skämt. Men då man will framställa borden såsom talande, profes terande, uppdagande hemligheter o. s. w., då har man kommit in på ett annat område, som owilkorligen mäste wara antingen be drägeriets eller mysteriets. Det förra är ett hån, det sednare en uppenbarelse. Antages det sistnämnda, så har den förnuftiga mens niskan ingen rättighet att framkalla en uppenbarelse för blotta äns damålet att stilla fin nyfikenhet. Det fan på goda grunder antagas, att ferntidens folf bättre än wi förstod att bedöma, behandla och uppffatta det underbara. Wi tala ide om de halsstarrige Jsraelierne, ide heller de lärde Jus darne, hwilka sågo undren och för dem tillflöto fina ögon; wi förs bigå jemwål de egyptiske och indiske presternes mysterier, emedan wi om deras halt ide ega tillförlitliga underråtteler. Men hwad säga t. ex. om Delfiska oraklet? Kunna wi säga alt Pythia på fin tres fot war en ram bedragerska? Nej! och månne ej Pythia behanz lades med annan wärdighet än wåra talande bord? Magnetisk sömn och fenomenen derunder bewisar att, imennis skoanden är en underbar kraft som, under wissa förhållanden, ut wecklar och uppenbarar fig. Skulle wi antaga att denna omeds wetna kraft sältes i werksamhet genom beröring med liflösa ting? eller skulle wi hylla grekernes tro, att hwarje tråd har en natur ande, en dryad, fom fommer i rapport med sinnewerlden då fådane förhållanden, fom gör detta möjligt, inträffa? J hwilkka fall fom helst, återfomma wi till wår åsigt, att fenomenet ej må nedsättas till lek och skämt. Men wi ha ännu, hwad bordknackningarne angå, icke hunnit längre än till blotta gissningarwi funna t. o. m. ide wara öf wertygade om närwaron af ett under. En försäfran af tromwårs dig person, en åskådning är I detta fall ide nog; ty äfwen den lugne, den insigtsfulle åskådaren kan här råfa ut för en begreppås förwirring. Eller, Huru anse wi nu 17:de århundradets herpros fsörtwit, erde icke Hå fullmyndiga, nyktra personer, hwilka