handlingarne med Ryssland woro i gång, och så länge desamma icke kommit till afslutande, såg han sig icke i ständ att framlägga afterna rörande denna fråga. Han yttrade tillika den önskan, att man ide måtte tillswidare föranleda förhandlingar i parlamemet om detta föremål. Turkiet. Franska tidningen Le Pays af d. 24 d:s försåkrar, att Por ten icke will gå in på något förslag, förrän ryssarne hafwa utrymt Donaufurstendömena. En telegrafdepesch från Paris af den 25 Suli innehåller föl jande: 7I dag ankom en kurir från Et. Petersburg, hwilken medz för kejsarens af Ryssland swar på de engelsk-franska propositionerne. Man fänner ännu icke innehållet af det gifna fvaret. På börsen i Paris herrskade mycken owisshet om detta swar. Statspapperen höllo sig emedlertid på sin förra siåndpunkt: 3 procents på 773 och 41 proc. på 103. Men af de särskilta underrättelserna, fom tids ningarne meddela från Österrife och från andra ställen angående ryssarnes march i Donaufurstendömena och den utomo:dentliga styrka som samlas der (som måhända något öfwerdrifwet uppgifwes till 160,000 man), har man skål förmoda, att fejsaren af Ryssland ite: inläter fig på de gjolda propositionerne, och att han ide will hare: wa något att skafja med de andra magternes bemedling, utan blott gå in på omedelbara underhandlingar med turfiffa regeringen. Enligt underrättelser från Konstantinopel af d. s4 d:s skall det: stora turkiska rädet hafwa beslutat att anropa stormagterne om hjelpo och att göra gemensam sak med Turkiet. — Från Wien heter det? att utsigterna äro fredliga. China. ) Ui North China Herald läses bland annat följande: Sir 4 G. Bonham har talat med många af de upproriskes anförare både 4 i närheten af Nankin och Tschin Kiang-fu. Förjmämnde stad är: alldeles ödelagd och hela trakten befinner sig i ett tillständ af anarki och förwirring. Den under åttelfe han erhållit om de upproriskes j farakter och å damal är mycket intressant. En god öfwersättning)af bibeln utdelas bland dem, och med fanatisk ifwer söfa de att utz: rota den tartariska racen, under det att i andra hänscenden strängta moraliska pligter ide blott påbjudas, utan äfven utöfwas. — In surgenterne äro christne af protestantiska läran. Deras öfwerhuf sl wud rå jorden är en person, fom kallas Fal-pingavang, fredåfur fi sten, och hwilken de tillägga gudomligt urfprung. Men långt ifrånfö att fordra tillbedjan, förbjuder han uti ett edikt att man ide på hol nom måtte amvända uttrycken högit, belig och andra dylika bed nämningar, som hittills warit tillagde fejsarne af China, och bil: f ka han ide will emottaga, då de ej tillkomma någon annan np öjud allena. Den moraliska lagboken kalla insurgenterne de him melska reglorna, hwilka wid närmare undersökning funnos waran de tio budorden. Dessa budords efterlefnad påbjudes strängt af Di upproriskes anförare, ifynnerhe: sSwangetung och Åwang-se, män som äro mycket goda christne och tro, att Gud städse är med deny Med stolt ödmjufhet och strålande ögon omtala de, att wid början af deras företag för omkring fyra år sedan räåknade de blott I till 200 deltagare, och att de utan Deras himmelske faders hjelp aldri funde hafwa uträttat hwad de gjort. ——— — — Hwaricb anda. Guldminorue i Anstralien. Enligt Journ. des Debatl fom ftödjer fig på en berättelse ar Jngeniör Delesse, äro dessa outtömliga, och gulodistriktet sträcker fig få långt, att det ide mer: .