Helsingborgs-Posten – 15 mars 1853, sida 2

— — ——— —— — — han skulle kunnat obemärkt smyga sig in, och märk wål, det war 1 gossens åliggande att tillje, att dörren hwar natt blef stängd, eme-? dan hans rum låg närmast. Skulle också en främmande tjuf har insmygit sig i gossens rum, för att aflemna en del ar sitt byte i i hans låda? Han skulle dessutom för detta ändamål ha nödgats 3 begå ett nytt inbrott, och hwilken rimlig afsigt med en sådan hands z ling ffulle jag också funna tänka mig? Jag har grubblat på alla möjligheter. Jag skulle då antaga, att någon annan af husfolket! begått stölden, och sedan lyckats att insmyga pitschaftet dit, för att: skjuta skulden på honom. Men jag står ju då på samma punkt. Jag är twungen att utan anledning anklaga personer, fom jaga lifa litet bör misstänka, som jag förut borde misstänka honom. Wisan mig en möjlighet, och jag skall tacka herr prosten. Jag skulle låte) tare bära den förebråelsen, att ha gjort honom orätt — det ffullell wäl ännu på något sätt kunna godigöras — jag skulle lättare bås; ra den, än den öfwertygelsen, att ett barn, om hwilket jag haft så wackra förhoppningar, skulle wara till den grad förderfwadt. — Gud nåde mig så wisst, som jag ej fan weta hwari möje ligheten består, men allting är möjligare, ån att ett godt, oförderfsl wadt barn, hos hwilket man aldrig funnat uppträda annat ån fana ning och redlighet, på en gång skulle fjunfa ner, eller förmå klättra upp, hur man will falla det, till ett få groft brot.. Och jag tror fast, att hans oskuld skall bli uprtäckt. Gud låte det blotti ske innan förderfwets pestfmitta hinner angripa honom! Gossen år ännu ren fom guld, han skall ej bli en af de lättast smittade af förförelsen, men hwem wet hwad fänslan att wara misskänd och öfwergifwen kunna werka, han är ändå blott ett barn. Men jag skall ej hwila. i De skiljdes Åt, utan att ha fommit varandra betydligt när: