Helsingborg. i — Enligt 1853 års mantalsoch skattskrifningslängd utgör folkmängden härstädes till stadsförsamlingen hörande 3,932, deraf 1,035 mankön och 1,290 qwinkön betala skatt samt 767 mankön och 840 qwinkön (hwaribland 1,330 barn) äro från skatt befriade; antalet af de till garnisonsförsamlingen hörande utgör 179, få att hela folkmängden är inalles 4,111 personer. — Ångfartygen Hamlet och Oyhelia ligga klara att örja fina turer i Sundet, få snart farwattnet och hamnarne blifwa få befriade från is, att farten möjligen fan företagas. — En insändare i Ö. P. har gjort sig möda att wederlägga en notis i wårt sista tisdagsblad angående försäljning af pappers: bruket Klippan. — Wi hafwa endast yttrat: det berättas, att det tmärkta pappersbruket Klippan i dessa dagar blifwit försåldt, men alldeles ide uppgifwit detta såsom fullkomligt säkert. Bewisligt är det emedlertid, att en sådan berättelse härstädes cirkulerat eller icke, funna wi ännu ej med säkerhet uppgifwa, emedan hwars fen någon tillförlitlig bekräftelse eller wederläggning deraf kommit of tillhanda. Ö. P. förklarar wäl notisen fåfom fullfomligt grundlös nen om denna förklaring ide har någon bättre grund ån den, fom finnes uti den insända artikeln, torde wi med ffäål funna tills widare anse den såsom otillräcklig att wederlägga den ifrågawar rande notisen, helst som den anonyme insändaren sannolikt är en person, fom endast per fawallertelegraf, eger underrättelse om saken. — J Blefingspoften läses följande ohyggliga mordhistoria: Wid hållet förhör å Carlskrona Landskansli med torparen Swen Olsson från Baggetånga, fom mördat fin fon, uppgaf Swen Olsfon, fom alltid tillförene gjort fig känd för ett nyktert och ordent ligt lefnadssätt, att han är 33 år gammal, att han med fin hustru, hwilken är wid 41 års ålder, sammanaflat, utom den uu aflidne sonen, twenne döttrar, af hwilka den äldsta är 6 och den yngsta 5 år gammal, samt att hustrun är i hafwande tillständ. Han är segare af en betydligare torplägenhet och i god efonomisk ftällning. Angående förloppet wid sonens död, berättade Swen Olsson, utan synbar rörelse, att han uppgifne dagen på f. m. begifwit sig åt marken för att hugga wed, då gossen warit honom följaktig; att Swen Olsson, som mycket sysselsatt sig med läsning i andeliga böcker och hyste öfwertygelsen att gossen genom döden skulle komma till ett båttre land, hastigt fattat beslutet att afhända honom flifswet, hwilken gerning har, utan att beweka fig af gossens böner, ssålunda werkställde, att han först gaf denne ett hugg med yran i Anaden, deraf gossen neddignade till marken och föll framftupa famt sedan ytterligare tilldelade honom twenne hugg i bakre delen af hufwudet eller halsen, hwaraf döden genast följde. Omwarlemnans de barnets döda kropp, fom han höljde med snö, begaf han fig der: efter hem och omtalade hwad fom händt för fin hustru, hwilken med jemmer och gråt emottog underrättelsen, hwaremot Swen Dlssson sjelf då fom nu war glad och sedermera samma dag med tillhjelp af en dräng i Baggetånga, wid namn Beter Olsson, hem: bar den döda kroppen. — På föreställning om det brottsliga i den gerning han utöfwat samt i anledning af framställde frågor om j ban fänner ånger eller fruktar Guds straff, swarade Swen Olsson, ve SA en fv innan den upptogs i wårt blad. Huruwida detta rykte är sannt.