—— e:m—n—— — — Anders i Lugnet. (Af A—r.) (Ferts. fr. föreg. nr.) De resandes wagn framrullade emedlertid med rask fart, och Janne njöt med barnasinnets hela liflighet af den upphöjda plats fen, den snabba rörelsen och alla de nya föremål, han fit fe. Han hade förut föga warit utom den lilla skogen, der hans mord ftuga ftod, utom till kyrkan, och någon gång om fommaren till proftgärden med en ffäppa bår eller dylikt, och det war ej heller mycket aflägse. Mycken omwerling af föremål fanns således ej i hans minne, och ibland dem just inga präktiga. Wid hwarje nås gorlunda wälbyggd gård, som han nu fit fe, gaf han utrop af förvåning. Men når han nalkades målet för sin resa, fom in i faftanje-alleen och fid se hufwudbyggnaden, då hade han ej ord mer för sin förtjusning. Läsaren kan föreställa sig en byggnad af 2 wåningars höjd, med inte mindre än sju fönster i raden. Här funde sjelfwa prostgården i Jannes socken, det yppersta han hittills sett, ej en gång komma i någon jemförelse. Och når lilla Richard framdeles, sedan de blifwit mera bekanta, berättade honom att pape pa hade ett ännu större och wackrare hus i Stocholm, och att der funnos många mycket större och wackrare hus, få hade Janne mycs fen fallenhet att anse det för skryt, eller åtminstone öfwerdrift. Han wille wäl ej anklaga Richard för uppsåtlig osanning, men han funde ju misstaga sig, det war wäl det troligaste, ty det måste wäl ändå finnas en gräns för det höga och sköna, och den gränsen mås ste wäl wara, om ej precist der, åtminstone ganska nära intill hwad han nu såg. Och när han fom in och fick se all den prakten, ljus: fronor skimrande med tusentals slipade glasbitar, och speglar få ftota, att han nästan kunde se ng hel och hållen i dem! — Hade