Helsingborgs-Posten – 19 februari 1853, sida 2

framtid således blir en tid af wådor, hård strid och mångfaldigt ande, intill def den ryska kolossen fönderfaller, är ide mindre säkert. Man har skäl att fråga, hwartill skulle wäl denna befynners liga och mindre sannolika förespegling tjena? Jag wet det icke; men i alla tider, i alla krönikor och äfwen i den Heliga Skrift står omtaladt, att wid större brytningar i mensklighetens öden, widi stora och sällsynta händelser och olyckor, har alltid föregått åtskilli ga tecken, syner och förebåranden, fom ide ur wanliga fysiska grund der kunna förklaras. Mahända förefalla sådane uppenbarelser of: tare än wi förmoda, men wi wårda oss icke, eller förstå ide artis akttaga dem. Få äro de menniskor, fom ide någon gång under de ras lefnad erfarit, att det finnes andliga krafter inom oss, hwilka dock högst sällan förmå göra sig märkbare för wåra tröga och före slöade sinliga organer. Ått menniskoslägtet är en länk i skapelsens oändliga kedja, bestrides af ingen; men den högre werldsordning, hwartill wi sluta oss, kunna wi icke rätt fatta med wåra froppflist ga finnen annorlunda, än att wi i wåra ljusare mellanstunder — liknande stjernskott i en mörk höstnatt — ega en wiss kånsla af dena na högre werldsordnings tillwarelse. J en kommande tid, så tror författaren, skall helt wisst mycket uppdagas, som nu är mörkt, och inbillningens samt aningarnes områden utwidga sina gränso. Att ofwanbeskrifne syn så passerat som hon här blifwit upp tecknad, kan jag på ära och tro, samt wid allt hwad heligt är, för: säkra, och skulle intet ögonblick tweka att med min falighetå-ed eller mitt lifs förlust bekräfta densamma. Stocholm d. IL Dec. 1835. Carl af Forsell. — Pam