Helsingborgs-Posten – 29 januari 1853, sida 2

—— — liga fått, jag på Brita Lisa och hon på mig; slutet war att wi skrattade åt alltsammans; emedlertid upptäckie wi några af wåra öfriga jemnåriga på godset, ropade upp dem till höskullen och lekle i största oskuld och med den ystraste glädje kurragömma i det wåls luktande höet. Följande morgon frågade min mor efter hatten. Det blef en allmän bestörtning, allmänt letande, ändtligen förhör, fröken fick be fänna, mamma gret, guvernanten gaf förebråelser, pappa swor, men hatten war förlorad. Wid närmare påseende fanns den dock qwar, men krossad och förstörd, sittande på hornet af en fo, som fått den med det nedkastade fodret. Så slutade min första hatt sitt korta lif. De wäntade gästerna kommo. Jag rfresenterades snörd, pur drad och förstämd, ty jag hade ondt i hufwudet ef er friseringen; mitt naturliga glada lynne war derföre hämmadt; jog såg ganska sut ut, men min mor och mabonne berömde mig, och sade att jag war alldeles comme il faut. Unga grefwen wisade mig mycken uppmärksamhet, kanhända just derföre att jag syntes honom fjer. Han kysste till och med min hand ett par gånger. Olyckligtwis föreslogs att wi skulle fara till kyrkan tilljame 7 mans, unga grefwen och jag, sedan wi nägra dagar warit tilljame mans och intresserat of för hwarandra betydligt. Mamma beklagade förlusten af min hatt, men tröstade sig dermed, att hon kunde tillbjuda mig fin egen. Jag profwade den och den passade fom wi tyckte förträffligt, när den påsattes enligt pappas wisa föreskrift. Jag fom uti salen, der min tillkommande fästman skulle bjuda mig sin arm, för att föra mig till åfdonet. Hans far war dock endåst derute, jemte mina föräldrar, fom med: siolthet betraktade mig, min fullständiga paryr, och — min nya hatt.