piffnings-feenerna, hwarigenom jag åter fick tillfälle att trösta och lugna fruntimmerna, hwilka jag i sanning också måste beundra; ty sielfwa fru Ruth, fom fett fin mans sorgliga död, förblef lugn med fin lilla flicka på armen och sonen framför fig, under det min hustru stod wid hennes sida. Jag erfor då ockfå af henne att läng: mannen Bucht war ihjälslagen. Sedan Ruths hus war nästan nedbrändt, kommo alltflere tillbaka till prestgården, der piskningen åter såsom förr börjades, men nu mest riktad mot några af de ftackars bosatta Lapparna, hwilka de uppsökt oh afhämtat ide fringse liggande husen. Dessa ögonblick woro långa för of, dock hade wi ännu ide uppgifwit hoppet, ehuru renar och pulkor woro färdiga för att bortföra of. Men nu slog befrielsens timma; klockan war omkring 4 e. m. då Aslak Rist kom och tillsade mig att wi måste qwarblifwa i stugan under det de talade wid Aoutgi-folfet, hwilfet fom i fullt rentraf utför höjden. En storwext man sattes wid dörren för att wakta of. Nu fom det till formligt fältslag, hHwar wid mordbrännarne måste bita i gräset. Gästgifwaren Joh, Mas thiesen hade på skidor skyndat till en Lapp-by, der han fått renar och fört till Aoutzi, på hwilket ställe folket lyckligtwis nyss hämtat renar från marken för förslor och således stodo färdiga. De satte fig genast i pulkorna och trafwade från stället, med laddade gewär, ar hwilka de bott begagnade ett, till skrämsel. Som det började stymma, måste arbetet med att binda de öfwerwunna genaft bör jag; de förwarades alla i prestgården, med undantag af en qwins na, hwilfen war få sårad, att jag måfte wårda henne skolhuset. on war en af de wildsintaste och afled fort derefter. Ruths kropp å terfanns på samma ställe der jag fett den, styffrusen och betäckt med blod, hwari en mångd fjäder fastnat, ditförd antingen af win den från huset eller af Lapparne, i ändamål att göra en autodafe. Länsmannen Bucht, som sedan förliden winter meft hatades, lefde ännu efter den ohyggliga misshandlingen då han innebrändes ihur fet; några af hans ben hafwa blifwit återfunna bland ruinerna. Bud utskickades för att hemta renar och folk för fångarnes transporterande till Alten; men dermed hade fig icke få lärt, enär ffråce fen bortjagat de flesta menniskor från trakten. Först onsdagsaftonen kunde fångarne afföras. Derförinnan föfte jag oafbrutet, fast fullkomligt fruktlöst, att förmå dem till änger. De öfwerhopade oss och i synnerhet mig med owett och grämde sig blott öfwer att ide hafwa ihjälslagit flere. Härefter uppräknas namnen på 25 deltagare i wåldsamheterna. Atskilliga säga sig hafwa genom hos telser till lifwet blifwit twungna att härwid biträda. Såsom fådane nämnas 8 personer. ÅJag kallas nu till Mathis Mathissen, hwilken blifwit wansinnig, heter det i ett postskriptum till samma bref, hwilket är dateradt Kautokeino d. 12 Now. middagstiden. J ett annat bref af d. 25 Now. från samme man omtalas ertappandet af de flyktade Aslak Rist, hans hustru och syster samt en annan qwinna äfwensom John Johannesen Hetta, hwilken får ges oriktigt hafwa blifwit nämnd bland hufwudmännen, enär han wo åsynen af wåldsamheterna blifwit förskräckt och hållit fig till: baka, ehuru han, såsom många andra, underlät att tillfalla hjelp. Aslak Rist wisade sig såsom en den skändligaste hycklare och lögnare, utan tecken till ånger. Den skamligaste winningslystnad, hög mod och hämdqirighet utmärka dessa menniskor. Såsom bewis här på anföres att Aslak Jacobsen Hetta, för att tillfredsställa sitt hat mot länsmannen, enligt flera wittnens intyg, afbitit hans näsa; de minsta småsaker af wärde bortplundrades och detta allt under på ståendet att Herrans sanna apostel war kommen för att werkställa Guds domar. Päföljande söndag höll pastorn, trotts sin swaghet, Gudstjenst i kyrkan, men angreps af sjuklighet och måste göra ett uppehåll. J prestgården woro alla fönster utslagna och detta wid 28 graders kyla. En följd af uppträdena war att renhjordarna blefwo lemnade utan waktare, skingrades, gjorde påhelsningar i hös stackarna och sjelfwa fingo påhelsningar af wargar. Sorgligast är Det med den mängd barn, fom här blifwit lemnade utan föräls: drar, och hwilka med hjertslitande röft ropa att man måtte släppa deras mödrar lösa. v ———— — Stifts: NMybeter. AOA w. AOA