gagnades såsom klubba. Afwen en annan af massan tilldetade den olycklige ännu ett stygn, under det hela den ursinniga swärmen hamrade på honom få länge något tecken till lif spordes. Ruths hushållerska, fom i sin förskräckelse sökt fin tillflykt i samma rum, slapp med en wäldig risbastu. Då en hustru wid namn Martha såg att handlanden rörde ena armen, grep hon en jernstång, lade den under armen och hamrade på denna. På detta sätt krossades begge armarna och misshandlingen fortsattes så länge hon tyckte sig upptäcka något tecken till lif hos den olycklige. Efter att hafwa fullkomligt utplundrat huset och utburit all lösegendom, sönderslog man fönster och dörrar, hwarefter huset uppbrändes. Aslak Hatta förde här befälet och hotade med döden en hwar som icke genast lydde. Efter att hafwa slutat hos handlanden drog hopen till preftz gården. Dörrar och fenster nedhöggos, presten bands och mifhaånd: lades få att han skall hafwa blödt från näsa och mun, ja han ffall hafwa en längre tid legat sanslös på golfwet. Fru Hosleff, fom bad om förskoning för fin man, anfölls äfwen af de ursinniga qwinnorna. Sednare lyckades det för henne och fru Ruth att döls ja fig i matsalen, men man höll just på att, sedan hon blifwit pås klädd pesk och reskläder, fastbinda henne på pulkan, då Avutzilaps parna, under anförande af klockaren Klement samt gästgifwaren Johannes Mathisen, ankommo till antal af 20 man, alla bewåps nade med klubbor och gewär. Då nemligen Mathis Marhifen lyc ligen undkommit fina tyranner, skyndade han hem, och berättade hwad fom förehades. Allt wapenfört manskap i Aou zi, en Lapp: by en mil från preftgården, bröt då upp för att skynda till hjelp. Wid deras ankomst satte sig de wildsinta lapparne genast i förs swarsskick och då Aoutzimännen, på uppmaning af Aslak Rift och Aslak Hetta nekade att göra gemensam fak med dem, börjades sttid på lif och död. Fanatiferna hade hotat att ihjälslå de fifte fomna då de ide wille fälla fig till dem. Aouslapparne, alla tappra män, erhöllo, fast ide utan möda, fullständig seger. DÅ Lapparne sågo att slaget war förloradt, gaf Aslak Hetta befall: ning att alla utburna saker skulle kastas i elden. Det är lätt att göra sig ett begrepp om det wåldsamma i denna strid, wid fännes domen om att man nödgades slå nästan en hwar sanslös, ty ens daft under det de lågo i detta tillftånd funde man binda händer och fötter på dem och fastsurra dem wid pulkorna. Första dagen fick man på detta sätt makt med 18. Efter de undkomna skickade pres sten sedermera 8 af Aovutgi-lapparne, för hwilka det lyckades att ertappa alla, hwaribland äfwen Aslak Rist, en wacker, starkt bygd farl. Alla äro nu insatta i arrest på Bosekop. Udrag af en skrifwelse från pastorn i Kautskeino, Hooslef, till biskop Juell: Mändags morgon omkring tl. 9 stod jag i för fet och samtalade med min hustru, då plötsligen, utan att wi förut märkt något uppträde eller ankomsten af någon främling, fru Ruth, med sitt minsta barn på armen och åtföljd af den ena af sina flics for, kommer inspringande och ropar med förfärligt förwridna an sigtsdrag: De döda Ruth! Utan betänkande skyndade jag då till, och hwad jag betwiflat framställde sig med sorglig sanning föt mina ögon. Mellan dörren till boningshuset och handelsboden, midt på gården, låg han utsträckt med ansigtet I wädret, under det en swärm lappar, flädda i skinn från topp till tå och mer lifnande wils da djur än menniskor, omringade och slogo honom med stora störar i hufwudet och på kroppen. Jag märkte snart att för honom icke fanns någon räddning, ty han rörde icke mer någen lem; ej heller hörde jag något ljud från hans bröst. Dessa betraktelser gjordes hastigare än jag fan nedskrifwa dem. Jnstinktmåssigt ila de jag mot dörren, der någon stod innanför och höll igen. Man öppnade likwäl för mig och jag sprang in i stugan samt derifrån i fammaren, i förmodan att träffa länsmannen Bucht och förmå honom att ögonblickligen skynda till Aoutzi efter hjelp, under det jag blef qwar hemma hos fruntimmerna för att tröfta Dem och dö jemte dem om få war Guds milja. Jag träffade ingenstädes den on (sf warföre jag. med Jesu namn på läpparne, kastade mig