Helsingborgs-Posten – 20 juli 1852, sida 1

erkännaren anser den funna bestå med den i samhället redan ertån? da sedoläran. Och ingen förnuftig stat proklamerar alla möjliga religioners frihet obesedt, utan i dissenterlagen bör wäl alltid före: skrifwas, att hwarje religion, fom will få frihet, måste angifwa bäde fina dogmer och sedoläror, af hwilkas halt wäl beror, om tolerans kan medgifwas. Erkännes detta ej kunna wederläggas, få står ju Swerige på samma linea med andra stater. Wi ha tillerfännt en främmande kyrkas bekännare rätt t. o. m. att delta ga i de riksdagar, fom äro wåra enda kyrkomöten. Men alla re? ligioner ha wi ej inbjudit. Wi wilja känna den fult wi lemna frihet: wi wilja wara förwissade, att den ej förklarar t. er. otukt och stöld för samwetsrättigheter. Andra stater må ha utsträckt widare genom widsträcktare beröringar med främmande, än wi p wår haffö föranledts. Men theorien för tolerans skilja wi oss ej derföre. Och wi äro så fria, att det ej beror på wekställande matten att inkasta hwarje religionssekt i wärt land, utan lagftif: tande matten — Konung och Ständer gemensamt — uppgöra wår dissenterlag, hwarefter werkställande makten skall handla. Då grundlagen nppgjordes 1809, wille man wisst ej lemna mwerkftållans de makten rätt, att efter behag öppna portarne for allt, fom falla: de fig religion i werlden. Med samma hand, man ffref 16 s i R. F. om deras frihet för sin religion, som hade en annan, höll man tillbaka dem, fom wille derwid ha upphäfna alla religionsftadgar för wåra egna trosbekännare, om werkligen någon enda då fanns, fom ansåg att få bordt ske. J Sweriges sköna Litteratur 5:te D. p. 116—119, se wi hurn representanterne af presteståndet, hwars närwaro gaf riksmötet fin conciliisfarafter, förklarade med fonstitutionsutskettets erkända ledare i religionsfrågan, biskop Nors din, att meningen med orden i 16 S R. F. uppenbarligen ej funde. wara att hjelpa de finska bönder wid ryska gränsen, fom plåga: de låta barn öfwergå till grekiska kyrkan, fåfom den der kräfde mine dre underwisning i fristendomen än den Lutherska, och med en ans nan biskop, att man wäl ej borde misstänkas wilja gynna de Stod: holmare, fom blefwo katholiker, för att funna gifta a utan afiwittz ring, derwid omyndiges rätt blottställdes. Man wille, fade andra talare, indraga nyttiga utländningar, och lofwade dem religions frihet. Längre gingo också ej de liberale den tiden. De 3 inom prefteftåndet, fom torde warit framom fin tid i detta hänseende, föllo doc snart undan för den ännu allmänna meningen. Man klandrade det Nantesiska ediktets upphäfwande i hwarje lärobok och inom alla partier, och wille med grundlagen förekomma slikt oför: ftånd. När man nu will påstå, att den tidens lagstiftare hade samma grundsatser, fom blifwit nyare tiders nyhet, liknar man då ej neologerne, fom i profeterne och apoftlarne påstodo att deras eget decennii filosofi lefde och rörde fig? Swaras det: IMWWi erkänna, att R. F:s 16 angår i främs mande religioner födde, fom hår fått eller få medborgarerätt, att således med allt skäl ej fråga om ändring ireligions-ftadgarne mot religionens affall o. d. kunde uppstå af denna 8 i grundlagen, men att detta år ett ondt, fom bör afhjelpas; att alla religions: stadgarne böra upphäfwas och en ny redaktion voteras af 16 g R. F., få att det deri ligger öppet, att ingen religion mer Dbehöfwer anmäla fin tillvaro, för att ändå ega samma frihet, fom den Evang. Lutherffa bekännelfen: då äro wi rå det rena med hwarans dra; visirerna äro öppna, krigslisten bortlagd. Men stå dessa är: liga kämpar då inom en furfo:fonfereng, om de nemligen i själ och hjerta tillhöra swenska kyrkans konfession? Ha de ej fallit det ftats-nyttigas tjenare i embetet? Blir ej fyrfo-fonferenfen då en association af ekonomister? Kämparnes eget samwete kräfwer ju ej flere konfessioner in, för att få ömsa fyrka. Statens gagn måste wäl således afses med agitationen. Ej ensamt, utan och religiofitetens, torde man swara. Täflan wäcker lif i yrken, få i reliz gtofitet. Om wälmeningen hos dem fom hitills uppträdt behöfwer ej twiflas ett ögonblick. Hufwudmannen i Sfåne är en af de ves; Aste frammaste och kunniadaste herhar i rifet men peraf fölier