behöfwa frihet i wårt land? Målaren Nilssons likar? Sjomannen Nilssons? Aro här werkligen skaror, som skulle kunna uppehålla en gudstjenst, men ej med Guds ord, utan påfwekonciliernas hjelp, fåne na fig funna nära det andliga lifwet, nemligen utom bhupvudjtaden? Äro hår skaror af sådana på allwar fromma katholiker, fom Martin Boos åhörare? Aro här folfskaror, fom funna uppbygga och underhålla en kyrka, hwilkas samwete ej fan tolerera barns dop? Utan twifwel alls icke. De som behöfwa ökad frihet för anz dra konfessioner bo således ej inom, de bo utom Swerige. De äro herdar, med warm nitälffan för andra konfessioners spridning, kanske ock herdar, som wille kunna klippa får i wåxt land. Att katholikerna höra till dessa fårklippare, må lika litet wäcka undran, som att wi se på Finland med frestelse att önska återwinning. Men litet misstänkt är det liberala talet från deras läppar. Har den protestant ska kyrkan i Frankrike lika mycken religionsfrihet de facto, som de jure? Fråga uppwärksamme resande. Om papisterna fun: na förmå årliga swenskar, att föra fig åter till Gustaf I:s och Gu: ftaf 11 Adolfs land, få må mwål deri ligga en förklaring på Esopi fabel om bocken och räfwen i brunnen. Nyss läste jag, yttradt i England: Det är en allbekant sak, att det är jesniterpartiet, fom förer den s. kreli gionsfrihetens talan, onekligen med ta: lang. I det protestantiska Holland bet det liberala partiet på froz fen, och nu är landet wälsignadt med ett redemptoristkloster och Åt: skilliga nunnekloster. Nu ångrar man fig, men det är för fent. Utan att weta eller wilja det, arbeta wännerna af den f. k. relic ionsfriheten papismen rakt i händerna. Nekas fan ej, att wenz fa kyrkan behöfwer förbättras, och hon kan det, men dess brifter utgöra ej skäl att bortbyta henne mot en kyrka — fom ej fan för: bättrag. Detta år ett omdöme af en ganska kompetent person. Rikast är katholska kyrkan af wåra Friare. Hon torde fåles: des hinna längre, än de protestamiska fyrkorna och sekterne, i att omwånda från konfession. Wärst torde bli, när den nya religioz nens sörspråkare ej fan winna hela hushållet på en gång, utan den ena makan eller det ena syskonet anser det andra fördömdt i följd af en konfession, fom anses fördömlig. Om wi nu tro, att fådana lefwa derutanför horizonten, så rör det ej uppivära sämre vasfioner. Och än en synpunkt! Då statsfyrtan wäl ej gåfwe så lätt efter, utan att åtminstone tionden blefwe qwar för statspresten, här som i Norge, så är wäl frågan, sedd på den prosaiska sidan, att locka folet genom willfarelsers hänföre seförmåga eller genom de gamla grundsanningarne med variationer, att fördubbla alla fina utgifter for kyrkliga ändamal. Hwem kan beräkna den skatt och tunga, fom folfet derigenom komme att lägga på fig sjelft? År det ej bättre att arbeta på nuwarande kyrkas förbättring? När de nya fyrforna också blefvo gamla, når blomftertiden försar när hänförelserna af det nya upphört, hwem swarar oss för att desse heretici och schismatici blefwo anderikare, än de orthodoxa i den gamla statskyrkan? Wål förordade en statsman 1838, hwilken dot ansågs wara hufwudlös, att köpa republiken för en fort tids anarfis men swenska folket war ej hugadt för handeln på ett oms råde, der dock intresset ar få lä:t att mer siffrornas tjusningskraft wäcka och nåra. Ekulle swenska follets flertal, särdeles om mal: rätten utftrådte8 här liksom i Frankrike, mindre älska fina fäders tro, än franffa folfet ännu älskar fin gamla kyrka? Förftår den tis dens tecken, fom wäntar att Swerige, när frihbetens får ännu blös ta och ordningens läkemedel ännu öfwerallt i Europa päkallas, ffulle upplösa sitt starkaste ordningsband, för att ge en och annan gesäll och sjöman frihet att ömsa religion utan all olägenhet, fär deles när olägenheten är så ringa, att tusental ärligen friwilligt wålja den — utfiyttandet till de lyckliga länder, fom ha babelsförs bistringens sallhet; en olägenhet, fom blott infinner fig, när, i följd af någons anklagelselusta, wederbörande bringas att fålla dom? Det har ju ej händt mer än twå gånger i mannaminne. Skulle ej större olyckor funna för swenska staten och folket uppstå af det föreslagna botemedlet? MÅ wi lyssna på wittnesbörden om detta botemedels werknine gar hos Norrmän och Danskar. Den första korporation, som rörde på fig efter religionsfrihetens proklamerande i Norge, war jefuiter kollegiet. Om der ej mycket är att skörda mellan de norska fjellarna, töljer ej, att Swerige skulle bli lika fällan besökt af nya Ar: cimbolder och Possewiner. Wi ha ock en motswarighet till dem, fom hufwudsakligen i England på ett decennium ökat påfwiska fyr: fan med lika många medlemmar, som snart sagdt hela Sweriges befollning. Skulle dylikt funna ske i allt lugn här? Då till och med Danffarne, få gedmodiga, få bildade, få ofanatiska, få ofwärmiska, således i jemförelse med Swenskarne så wida mer mogna ! ffa Oc. Utong vosfltaton FAST .täs8 aktör hull--sårs AAA