Presidenten. Frägan är blott om, att offentliggöra dekreterna; funna wi icke det, få funna wi intet. . Gen. Oudinot finner endast räddning för församlingen i en fullkomlig enigbet; han underordnar fig helt och bället def presidem, och förklarar fig beredd att ätlyda alla bans befallningar. Presidenten. På flera ledamöters tillstyrkande föreslär jag att uppdraga gen. Oudinot befälet öfwer trupparne. Tamisicr. Utan twifwel skall gen. Oudinot, säsom alla wära kolleger, uppfylla fin pligt; men det bör ihägkommas, att han foms menterat erpeditionen till Rom. (Häftigt afbrott). Lät mig doc tala ut, ni förstän mig ide; hwad makt fall wäl gen. Oudinot bafs wa öfver folket? Jag swär, att fruktan för att denna utnämning ide skall göra den rätta werkan på folket, är det enda, fom förmått mig att motsätta mig den. Genom omröstning uppdrogs befälet ät gen. Dudinot. Oundinot. Jag emottager denna ära, oc) är wiss på att mir na wapenbröder skola göra fin pligt, nu fom i Jtalien. Den bes flår nu uti att ätlyda församlingens ordförande. Befall derföre, gen. Oadinot fall tyda; om han beböfde popularitet, få har han erhällit den bär. Medan defretet författad, wexlar Oudinot några ord med Tamisier. Ondinot. Mine herrar! Jag bar erbjudit br Tamisier att wara min stabechef; ban mottager tillbudet. (Bravo! bravo!) J detta ögonblick inträder en officer af 6:te jägarbataljonen. Oudinot (till officeren, en sekund-löjtnant): Wi äro här i kraft af konstitutionen. Nationalförsamlingen bar utnämnt mig till höge sle befälhafwarc: jag är gen. Dudinot, ni har att respektera bans myndigbet och är honom skyldig lydnad. Om ni gör motständ, blott. fäller ni er för det slrängaste straff. Ni skall ögondlickligen blifva inställd för domstolen. Jag befaller er att draga er tillbaka. Löjtnanten. General, ni fänner wär ställning; jag bar order. Twenne sergeanter syntes uppmumra löjmanten till motständ. Ondinot. Tigen, låten er officer tala; I hafwen icke rätt til att tala. Ena sergeanten. Jo, jag bar rätt dertill. Ondinot. Tig stilla, låt ev officer tala. Löjtnauten. Jag är blott andre befälbafware. Om ni will, fan ni läta bögste befälbafwaren komma upp. Ondinot. Ni wägrar mig säledes lydnad? vöjtuanten, efter ett ögonblicks besinning: Owillkorligt. Oudinot. Ni fall få en skriftlig order; om ni ide ätlyder den, Mall ni sjelf uppbära påföljderna. Soldaterne syntes nu förlora tålamodet uted det långa parla: menterandet, och Oudinot mäste uppbjuda hela fin myndighet, för att få dem att tiga. Omsider slutas underhandlingen dermed, att officeren, fom på Oudinots begäran förklarade fig beta Charles Guston, fade att han wille inhämta widare instruktioner. Oudinot meddelade församlingen, att ban hade utnämnt Drat: thicu de Ia Redorte till stabschef för nationalgardct. Berryer, sem hade begifwit sig ut, inträder äter, ätföljd af några folleger, oc såger: Mine herrar, ett fönster siod öppet. Mycfet folk war på gatan. Jag meddelade dem, att nationalförfamlins gen, fom till mer än tillräckligt antal war samlad, bade defreterat presidentens afsättning, och uppdragit befälet öfwer armeen och nas tionalgardet ät gen. Oudinot. Man mottog detta meddelande med bifall och bravorop. Guilbot, chef för tredje bataljonen af 10:de naticnalgardesles gionen, wisar fig i unisorm wid ingången till salen och förklarar gen. Dudinot, att ban fäller fig till församlingens disposition. Oudinot. Tack br befälbafware, ni gifwer ett qodt erempel. Ballot, chef för 10:de legionens 4:de bataljon, erbjuder äfwen sin tjenst. Ru inträda twenne poliskommissarier, oc närma fig buräen, nwå ordförandens befallning. 2 —