På en ledamots begäran författar presidenten följande detret: RNRationalförfamlingen reqvirerar, i öfwerensstämmelse med konstim. tionens 32 art., tionde legionen af nationalgardet, för att förswara församlingens mötesställe. Dekretet antages enhälligt. En ledamot begår att församlingen fördlifwer i permanens; ty derest den åtstiljes innan trupparne ankomma, skall den ide mera kunna sammanträda. Faureau, Monet och Dariel afgifwa berättelse om den wäld samma bebandling, för hwilken de warit blottställde om morgonen i nationalförsamlingens konferenssal. Piscatory meddelar, att han gått ett ögonblick ut, för att skaffa nägra representanter in, som stodo utanför. Polisbetjenterne bade sagt honom, att mairen gifwit order att ide läta någon komma in, varpå ban begifwit fig till mairen och meddelat honom förfams lingens dekret om presidentens afsättning. På wägen hade en sagt till honom: Skynda er, ty inom få ögonblick äro soldaterne här. Berryer. Jag begär tills widare, att ett dekret skall befalla mairen att läta tillgängarne till salen wara fria. Fallonx. Det förefommer mig, att wi glömma twenne mycket sannolika saker; för det första, att wåra befallningar ide blifwa werf: ställde, och för det andra, att wi blifwa fördrifne bärifrän. MWibdöra komma öfwerens om ett annat mötesställe. Berryer anmärfer, att det skulle wara gagnlöst, då få många fremmande äro närwarande. Dufaure föreslär att öfwerlemna åt buräen att wälja samlingsstället. J detta ögonblick inträder en representant och utropar: Lätom oss skynda oss, soldaterne komma! En djup tystnad inträder. Efter en kort paus säger Thouret: Då te, fom besätta mairiet, ide träda in i denna fal för att uppe lösa detta möte, fom är det enda lagliga, få begår jan, att presi denten, i nationaljörsamlingens namn, skall sända en deputation, för att uppmana trupparne att draga sig tillbaka. Pascal Duprat. Wi böra sända bud till alla delar of Pas rig och isynnerhet till förfäderna, för att underrätta besolkningen, att nationalförsamlingen ännu cger beständ, och att den i rättwisans namn gör eu appell till folket. Detta är enda medlet till frelsning. Flera ledamöter: Man kommer, wan kommer! Presidenten: Stillu, mine herrar, kommen ihåg att heka Eu ropa betraktar eder. Vitet och Ehapot, åtföljde af flera ledamöter, gå bort till dör: ren och öppna den. En sergcant och ett halft tjog Vincennes jä: gare af 6:te bataljonen stå på de öfwersta trappstegen. Vitet (till sergeanten): Hwad will ni? Wi äro församlade i fraft af konstitutionen. Sergeanten. Jag werkställer de order, jag har emottagit. Chapot. Må er bataljonschef komma upp. Straxt efter kommer kapitenen upp till dörren. Presidenten. Nationalförsamlingen håller möte bär. I fas gens och konstitutionens namn uppmanas ni att draga er tillbaka. Kapitenen. Jag har order. Vitet uppläser församlingens dekret för honom, och uppmanar honom ott draga sig tillbaka. Kapitenen. Det kan jag icke. Chapot. Ni är pligtig att lyda wid ert personliga answar och wid straff för bögförräderi. Kapitenen. Ni wet, att jag blott lyder mina order. J öf rigt skall jag straxt afgifwa rapport. Grevy. Glöm ej, att ni är konstitutionen och den 68:de art. lyrnad skyldig. Kapitenen. 68:de artikeln är icke skrifwen för mig. Beslay. Den är skrifwen för alla; ni måste ätlyda den. Derefter begifwer kapitenen fig bort, Berryer föreslär ett des fret, bwarigenom gen. Magnan anbefalles att ställa alla truppar tif församlinaens disvosition. Det antages enhälliat. Monet fö