Helsingborgs-Posten – 21 oktober 1851, sida 2

En mänflar natt i slutet af September, läg Ingeborg knäböjd wid sin faders hwilorum och en brinnande bön framswäfwade öfwer: hennes läppar. Jngeborg, min Ingeborg ! ropade plötsligt en röst några Regi ifrån henne. Jngeborg uvpfor förskräckt. ;Det är jag, ingen annan än jag fade arrendatorn Wernern ty det war han. Jngeborg, fortfatte Werner, jag will blifva en öm fader för dina syskon, om du ide försmär min band. Min egen fader, fom alltid war emot wårt giftermäl och förbjöd mig att begära dig till äfta, är afliden och på fin dödsbädd wälsignade ham wår förening. Jngeborg afslog ide den trofasta band, fom erbjöds henne, de: är lätt att förutfe. Med bäfwande röst och glödande finder uttalad flickan fist samtycke, och fnappt en mänad hade förflutit då Werner oc Jngeborgs bröllop bölls i den trefliga stugan, fom derefter meld hwarje dag blef allt trefligare. Magistern tystnade. ynå än widare, huru gick det sedan ? frågade löjtnant S. YHistorien är flut, swarade berättaren. vDet war skada, fade fapten G., ty händelsen tog en lycklis gare wändning än man skulle förmodat. nJ början war det en viftig tragedi, fom ni framställde på sce nen inföll baronessan. 30 en riktig tragedi, få tragisk den fan mwara, instämde gaml