beskädad utaf en af alla klasser sammansatt folkmängd, utan att nägot synnerligt tjufweri der egt rum. — J dag hafwa exponenterne och deras wänner warit samlade till ett större antal; äfwen drott. ningen besökte expositionen i morgse. Hwarjehanda. — En nordamerikansk twäfota björn. Utgifwaren af en tids ning i NewOrleans berättar, art ban nyligen träffat ett original: exemplar af en sädan. En minuthandlare i New-Orleans hade nå: gon tid warit skyldig en wiss summa efter räkning, fom ban flera gänger lofwat att betala. Wi woro en förmiddag inne i bang bur tif, vå just fordringsegaren fom. God morgon br Jonec, fade denne; jag gör er ett besök, då jag förmodar, att ni gerna will tala med mig. — Gerna tala med er — det wet jag juft ide. — Åag förmodade att ni wille betala mig min räkning eller åt minstone en afbetalning Dderå. — Det är mig alldeles omöjligt, jag bar ide en sbilling i kassan; handeln går trögt — jag bar ide sält det minsta. — Wälan, jag bar juft för ögonblicket allsintet hastwerk — det är dessutom warmt i wädret, och derföre will jag med er tillätelse fåtta mig ned och blifwa här, tills ni får sält någor. — En sktomakare i Orleans, som tillbragt all fin tid wid lästen i en usel källare, men det oaktadt bibehållit sitt goda humör, fick en dag det infallet, att också en gång wilja försöka, hwad det will säga att wara en rik man, och lät derföre utsprida, att ban hade wunnit 100,000 fr. på lotteriet i Lyon, och då nu en mystisk häntydning i en liten tidning fom ryktet till hjelp, strömmade grannar, bekanta och obekanta, rika och fattiga till, för att göra deras ädle medborgare fin uppwaftning. Skomakaren emottog beffedligt och allwarsamt fomplimenter och gratulationer, och med största modesti låter ban invitera fig till ett stort kalas till hang ära, och förkla rar slutligen påföljande dagen lika blygfamt, att det funde wara nog; han hade nu erfarit, hwad det wille säga, att hafwa 5000 livres i räntor. — ford Holland berättar i fina memoirer huru måhända Euro pas öde en gång berodde på ett bhafardfypel (Basfette). Då nems ligen Napoleon blifvit ställd i spetsen för italienska armeen, egde Direktorium icke så mycket penningar, att den unge generalen kunde anträda resan od) uppträda i högqwarteret med den glans ban ön: frade, Bonaparte sammanskrapade derföre de kontanter ban egde, sälde fina öfwerflödiga egodelar, länte af fina wänner, besökte pro: centare o. s. w., och då han på detta sätt hade samlat en summa, som war ganska ansenlig för en kapiten, men otillräcklig för republifens kommenderande general, päfann ban ett eget medel att rädda fig ur förlägenheten. Mäbända wille han wid samma tillfälle råd. fråga högre makter, mähända fordrade ban ett warsel om fin framtid; nogaf, han öfwerlemnade hela fumman till en af fina unga adjutanter, fom war en passionerad tillbedjare af det gröna bordet, med uppdrag att förlora alt eller att återfomma med många pen: gar; det stulle lomma an på bang lycka om Bonaparte wille och funde öwertaga befälet och officeraren blifwa bang adjutant. Den unge officeraren åtager fig saken, och då han bade runnit en fumma, fom efter bang förmenande war tillräcklig för den fattiga republi: fens fattige general, stoppar han winsten i fickan och skyndar till baka till Bonaparte, Till hang förwäning emottager generalen hos nom emedlertid ingalunda efter förwäntan, utan befaller honom att På ögonblicket äterwända och pröfwa lyckan till det yttersta. Ni — —aö2 — -2-—— — — mamsell Y., men, tillade hon, jag för min del tyder alltid om tragedier, när de taga ett lyckligt flut. Nu gjorde sällslapet uppbrott man äterwände till brunnen. Uns der wägaen talades mycket am harnglia kärlek (Öansfg.