uppnätts, och att ministeriet bade beslutat att blifwa tillsammans till arfsföljdsfrågan wore ordnad, och i går sades det, att fpännins gen åter inträdt, och att en ny kombination påtänftes. Så mycket är emedlertid wisst, att ingenting ännu är afgjordt, oh att ett par dagar fäfert skola förlöpa, innan saken kommer till ett afgörande. — d. 16 Okt. Det berättas att en adress till regeringen ifrån hufwudstaden i dessa dagar förberedes, äsyftande att tillstyrka res presentanterne ett kraftigt fastbällande wid principen för Sleswigs nåra anslutande till konungariket och dess politiska älsliljande från Holsten. — O. 12 d:s afled i Odense biskopen öfwer Fyens stift dr P. C. Stenersen Gad, R. af D., i en älder af 54 är. Han hade förut warit tjenstgörande prest wid Trinitatis fyrka i Köpenhamn, feder: mera 3J år biskop öfwer Lalland Falsters stift och sist 23 är öfwer Fyens stift. — d. 17 Okt. Om miniferfrifen wife man ide heller i går nägot bestämdt, oc) ingenting war asgiordt, undantagande att det kan anses för otwifwelaktigt, att grefwe C. Moltke och kammarherre Reedtz ämna afgå. Äfwen talas om krigsministern Fibigers uts trädande, men just ide af samma ordsak fom Pe twenne försinämnde. Swäårigheten att finna mån, som kunna träda i stället, fördröjer fris sen, och att denna ännu lärer fortfara några dagar, antydes af den omständighet, att konungen återwändt till Fredriksborgs flott. Detta fördröjande är få mycket mera att beklaga, som det otwifwelaktigt äfwen mäste werka hinderligt vä rikodagens arbeten. — J öfrigt cirfulerade i går här i staden det rykte att från Osterrike äter ingått meddelanden uti en helt annan och wida mera efstergifwande ton än de förra, och hwaruti bufwudsakligen gjordes tillbud att upphåf wa ockupationen i Holsten. Skulle fådant bekräfta fig, då fan man antaga, att de idetyffa stormakternes inflytande härwid gjort fig gällande. FranFrike. Paris d. I Okt. Då nationalförsamlingen d. 31 Maj förl. år under intrycket af Pariss demokratiska wal voterade den lag, genom hwilken 34 millioner wäljande förlorade sin rösträttighet, då jublade de monarkiska och clyseiska tidningarne, och besjöngo i alla tonarter den seger ordningen bade wunnit öfwer anarkien. Bland dessa tidningar war Constitutionel icke den, hwars fröjderop woro minst ljudeliga, och egentligen war det denne journals talangfulle, men tillika häftige oc) passionerade medarbetare, Granier de Cassagnac, hwars penna icke hade tröttnat af att understödja lagen före dess antagande, och som lika så litet lät något tillfälle förbigå för att efter dess voterande förswara den mot hwarje demokratisk jour. nals anfall. Men bladet wände sig snart. Det räckte icke länge, förrän man i Elysee började inse, att man genom denna lag möjs ligen hade gräft en grop ät fig sjelf, och att ett äterwal 1852 af ten nuwarande presidenten skulle blifwa wamtligt, oc i alla fal tämligen betydetfelöft, med den sälunda inskränkta wallagen. Man teg, få länge man ännu hade något hopp att funna genomdrifwa författningsrevifionen på laglig wäg; men efterhand fom man infåg omöjligheten af en revision, insäg man äfwen den allt mera bjudande nödwändigbeten att äterwända till den allmänna rösträtten, hwilken ensamt skulle wara iständ att gifwa ett sken af laglighet åt presidentens eventuela ofonstitutionela återwal, hwilket då mäste wara an betrakta fåfom ett uttryck af folkets souveräna wilja, för bwilket det ide funde anses wid anwändandet af den inskränkta wallagen. En wacker morgon förklarade derföre br dr Veron i Constitutionel, att wallagen af d. 31 Maj war den mest infernaliska maschin till att upptända ett borgerligt krig på alla punkter af Frvanfrife, och sedan han sjelf i längre tid dragit i bärnad mot denna frigåe mafcin, uppträder nu äfwen Granier de Cassagnac i samma blad med en artikel, i ywilken han angriper lagen likaså skoningslöst och wåldsamt, som han förut angripit dess motständare. Jnom tre mår nader, säger han, måste denna lag afskaffas, emedan den dels tjenar . 2 555 s