ÖF 222 7 FÄFF l 7 drade ministerier för ett till sina planers utförande. — Till dessa kathegoriska förklaringar fogar Granier de Cassagnac bittra utfall emot alla dem, hwilka möjligtwis icke äro af samma mening som han, emot socialisterne, embetsmännen, och hufwudsakligen emot de gamla partier, hwilfa gerna skulle emottaga ministerportföljen af beelybub sjelf, om ban regerade. — d. 10 Okt. Granier de Cassagnacs artifel i Constitutionel har redan burit sina frukter. Polisprefekten Carlier, som deruti säg ett uppgifwande af presidentens hittills moderata politik, har ingifs wit sin asskedsansökan till inrikesministern, som till alla delar gillade detta steg, och efter ett statsrädemöte, i hwilket presidenten bestämt skall hafwa yrkat afskaffandet af wallagen d. 31 Maj, sjelf ingaf sin dimission i förening med sina kolleger. Fronkrike befinner sig säledes för närwarande i en ministerkris, om hwars utgång tankarne likwäl äro högst varierande. De fleste tro, att presidenten hwarken will mottaga ministrarnes eller polisprefektens dimission, och att allt ännn en tid stall blifwa wid det gamla. Deremot medelar Messager de lAssemblee andra ryften, hwilka, derest de bekräfta fig, fom likwäl knapt är troligt, slulle wara af högsta wigt. Detta blad förtäljer nemligen, att fråga är om ett ministerium Lamartine, bwaruti fanffe Emile de Girardin skulle inträda, och hwars program sammanfattas i följande punkter: asskaffande af wallagen från d. 31 Maj, upphäfwande af accisen, nedsättning af grundskatten, och en betydlig reduktion af armeen. Enligt ett annat rykte skulle det wara Ddilon:Barrot oc Casabianca som skulle bilda en ny regering. De ministeriella journalerna och korrespondenterne meddela ännu intet om kabincttets dimission. En annan följd af Constitutionels artifel, i bwilfen man ide betwiflar att ju presidentens åfigter äro uttalade, är att det mode: rata partiet mer ech mer aflägsnar fig från Louis Napoleon. Debats har er artikel, bwari den bekämpar Constitutionel, och tillifa tydligt uttalar, att Louis Napolen alls ide fon uppträda fom fan: didat 1852; Samma blad uppkastar först den frägan om Constitutionel är focialiftiff, hwilket man nästan skulle tro, då man har läst def artiklar om upphäfwande af accisen od) om en återgång till den allmänna rösträtten, def anfall emot nationalförsamlingen oc embetsmännen, och slutar sälunda: Nej, Consti tutionel är ide socialistist, och fal, säsom wi tro, aldrig blifva det; men den bänföres af fin ifwer och fin enthusiasm för Louis Napoleons återwal. Det är denna öfwerdrifna ifwer, fom förklarar dess fälttåg emot accisen och lagen af d. 31 Maj, dess nyliga manifest emot sörsamlingen och embetsmännen. Det är för att uppnå detta mål som den är färdig att sätta landets lugn på spel, att uppoffra de wåsendtliga garantierna för samhällsordningen, och att träda för: fattningen under fötterna. När man wågar pästå, att br Louis Nar polcon Bonaparte bör wara den af alla walde, få förgäter man, att han enligt fonstitutionen icke kan wäljas af någon. Nå wäl, wi lefwa i det fasta bopp, att Constitutionel skall stranda i detta äfwentyrliga fälttåg. Wärt bopp grundar sig på en dubbel garanti: på landets förständ och försigtighet, samt på Lonis Bonapartes ära och lojalitet. Presidenten har nyligen erinrat, att ban war den ende, som genom sin ed wore förpligtad att respektera författningen. Hans wänner od) anhängare funna glömma denna bögtidliga förs klaring, men wi wilja tro, att Louis Bonaparte ide fal glömma den fjelf. — d. 11 Oft. Man wet ännu icke huruwida presidenten ans tager ministerens och polisprefektens ingifna dimissioner. — d. 12 Okt. Presidenten bar förklarat, att han will betänka sig till d. 14 d:s, innan han sattar nägot afgörande beslut angäende ministrens dimission. — Åiskilliga lister på en blifwande minister äro i omlopp, utan att man kan fästa ringaste lit till någon af dem. England London d. I Okt. Skeppet Thomad Arbutbnors ankomst