särade. — Ehuru rödligt särad lefde Massoni likwäl ännu i tre timmar. Han gaf gensdarmen Muselli sin reffla, säsom en bewis på det mod, denne hade wisat i striden, med de orden: Tag den, min wän! jag behöfwer den ej i detta lifvet och lyckönskar mig att bafwa fallit för en tapper mans hand, i stället att fluta för bödeln. Massoni hade tjent i Afrika och till od) med i gensdarmeriet. Han wisade en uppriktig ånger sina sista ögonblick, och efter en timmas samtal med en munf, tog han en sten, lade den under sitt bufwud oc utandades den sista sucken. — Gensdarmerne, hwilka emedlertid bade fått förstärfning, eftersate nu de tvenne andra flyktingarne, af hwilka den ene snart blef tmungen att taga fin tilflyft till en bergshäla, hwarest han hwarken bade bröd eller watten, och beläg: rades af 160 man, bwilfa kommendcrades af en major wid genodarmerna och en ingeniörkapten. Man uppfordrade bonom flere gånger att gifva fig, men Corsikanaren swarade med reffelkulor. Gensdarmerne ropade till honom, att ban slulle nedlägga fina wa pen; ban bad dem komma och hämta dem. Man ropade till hos nom att Rätten i Corte med presidenten i spetsen war anländ; han swarade: fåg de herrarne, att deras beföf gör mig for ära, men att det gör mig ondt, att jag blott fan undfägna dem med bly. Då alla uprfordringar woro förgäfwes, föfte ingeniören att frrånga de klippstycken ifrån hwarandra, bakom hwilka Arigbi bade tagit sin tillflykt; en mina aräfdes, men resultatet war blott, att de wäldiga klipporna wäl slakades i fin grund, men blefwo likwål släcende, och ett högljudt ffratt, ett wäl riktadt skott och några speord woro röfs warens swar på detta misslyckare försök. J twenne dagar fortfor denna besynnerliga belägring; i twenne dagar höll banditen fig utan mat och dryck och få till sägandes utan sömn, tills ban slutligen d. 17 fl. 2 om morgonen trängde ut med gewäret i armen. Dä ban icke för nägot pris wille gifwa sig, wille han ätminstone falla med wapen i hand efter att bafwa sält sitt lif få dyrt fom möjligt. In: nan ban föll dödade han en gensdarm och fårade dödligt en annan; tre andra bade ban fällt och särat äfwen få många under belägrins gen, bwilken således kostade 4 döda och 4 fårade gensdarmer. — Den befonte turisten Moritz Wagner berättar, att i Konftan: inopel är en qwinna, fom nu redan lefwer mera fritt och ogenerart än någon af beanes kön hittills wågat. Det är sultaninnan Valide, en cirfassihka, fom ännu war ung då hon genom sultan Mubameds död blef enka. Abdul:Mefhid är en god fon, fom innerligt älskar fin moder, och derföre öfwerser med bennes böielse för nöjen och misstänkliga täta besök i Nizza Paschas barem, och det gifwes des före också många, fom grunda driftiga fonjunkiurer bärpä till för mån för en haremsreform och för qwinnans emancipation i Orienten. — En spansk matador (tjurfäftare) bar på ett ängfartyg ifrån Carir nyligen anfommit till Soutbampton, för att derifrän begifwa sig til Sydamerifa, ywarest han är engagerad för tre är, till att dels taga i tjurfäftningarne i en af bufwudstäderna. Den summa ban derföre skall uppbära, är ide mindre än 4000 p. ft. Han är en starkt bygd man, fom synes besitta stor wigbet och styrka, och sörer med fig ett tugnt tweeggadt swärd (wid pass 31 fot långt od) med ett rödt bandfäste), fom ban brukar i tjurfäftningarne. Hans resdrägt är något theatralisk, brokig och pittoresk, och aldeles olika en spansk kavaljers; och han har en betjent med sig, en smärt ung man med nästan qwinliga former, flådd ännu mera fantastistt och eget än bang herre. Stifts:Nybeter. Kongl. Maj:t har under dh 25 sistl. Juni i nåder förklarat a IE ...