— Saftig resa. Awerikanska ångsartyget Baltic ankom d. 16 Aug. till New:YWork Resan från England har det gjort på I das gar, 18 timmar och 45 minuter, hwilket är den kortaste tid, under hwilken en resa genom atlantiska hafwet ännu blifwit tilirygaalagd. — Suparestatistik. Uti statistiska sällskapet i London upplästes nyligen af en br Nelson redogörelse om dödligheten hos supare. Deraf inhbemtas att England med Wales för närwarande räknar 64,800 fyllbundar (falasdrinfare häri icke inberäknade), hwaribland 11,220 qwinnor. Säåledes på 74 manspersoner en supare, och vå 434 awinnor en bacchantinna, eller i medettal på 145 personer en fyllbund. På ett antal sädane, hwilkas lefnadsälder utgjorde en summa of 61,115 är, räknades 357 dörsfall, medan medeltalet af dödsfallen annars utgör endast 110. Dödligbeten hos fuvare är fålun: da omfring 3 ganger förre än den wanliga. En supare af 20 ärs älder kunde ide räkna på att få lefwa framåt mera än 15.6 år, medan en wanlig menniffa wid samma ålder ännu kunde boppas 44.2 är. En supare af 30 år bade att motse endast 13.8 år i stället för 36.4 och en sädan wid 40 år blo 11.6 är i stället för 28.8. Om sättet att bereda surmjölksost. För beredande af surmjölksost erfordras ej något lörninggs medel, oc) öfwerhufwud är förfaringssättet bärwid mycket enklare än wid beredningen af sötmjölksost. Hufwudsakligen förfar man på följande sätt: Den afskummade, tjocka mjölfen släs i en for kruka eller tina, och uppwärmes måttligt wid ugnen eller i spiseln, till def ostmassan wäl skiljt fig från wasslan. Wid stora avantiteter betjenar man fig äfwen af en kittel eller balja, i hwilken man bäller mjölken, oc nilslär få mycken, fom erfordras. Men man bör noga tillse, att mjölfen ide blir för warm, emedan ostämnet dä sammandrager fig för mycket, hwaraf often blir för hård och mager. Mjöälken beböfwer aldrig göras warmare, än att man fon hålla handen i dens sammo. Så mycket of wasslan, fom är görligt, afbälles nu, och ostmassan lågges i en nedåt spetsig påse, fom man urphänger, och hwarunder man ställer ett kärl, i ywilket upphemtas den ytterligare afrinnande wasslan. När intet mera wassla afrinner, uttages ostmassan och rressas under ett med stenar förtyngdt bräde. Derefter bearbetas massan med händerna uti ett träg, hwarunder itillblandas salt efter behof, och wanligtwis äfwen litet kummin. Will man göra serdeles god ost, få tillblandar man under bearbetningen äfwen något grädda. Denna massa blifwer stående ett par dagar på måttligt warmt ställe — bar grädda blifwit tillblandad, få behöfwer ostmassan en: daft få i 12 timmar — hwarunder den blir något mjuf, och bvarefter man tillsormar densamma med händerna. Den kallas äfwen wanligen bandost. På några orter i norra Tyskland bar man äfwen trätformar af olika storlef, och tätt ganomborrade, hwari man lägger ostmaszan ur be kärl, bwaruti den blifvit sulikomligen skedad; och sadan waf: lan i nämde trädformar afrunnit, beströs ostmassan med salt, prassas och torkas. Torkningen ffer antingen blott od bart på ett luftigt, skuggrikt siälle, eller oc wid lindrig wärme. — Alcrig deremot i solen, eller wid stark ugnswärme. Wanligen betjenar man fig för luittorfningen af fora fåror efter få fallade ostkorgar, fom i ställer för täta wäggar äro på tre sidor flätade af spröt och öfwerspända med groft linne. Detta är bufwudsakligen nödwändigt för att afhälla flugor, fom annars i often lägga fina äga, bwaraf äter ofelbart alsiras de ädliga ostmaskarne, brilka äro ingenting annat än fluglarwer. — Öwarest mycket ost göres, bar man ett eget, på enahanda fått in: rättadt litet ostbus. Har osten blifwit lagom torr — hwilfet noga bör observeras, emedan få wal för mycket fom för litet äfroen härutinnan är ffad: