Flera af wära ambulatoriska theatrar dirigeras för närwarande af personer, hwilka aldrig warit, oc aldrig funna blifwa fompe: tenta att styra en inrättming der det ästbetiska bar få fort fält, och der det fordras få mycken fann, både konstnärlig och rent mensklig bildning för att ide förstöra både fin egen och andras existens. Motiverna för deras uppträdande fom föreftåndare äro endast de att förtjena penningar, och om de derwid aldrig få grymt räds bråka konsten, bekymrar dem detta mindre än noll. De samla omkring sig åtta eler 10 personer of samma tänfe: sätt fom de sjelfwa, de gifwa representationer på wåra små tbeatrar, och upptaga på sina repertoirer pjeser, hwilka för att af få få funna utföras, först mäste undergå de grymmaste stympningar. Man tänfe fig sädana vpersoner sittande till doms öfwer Shil: lers, Göthes, Oeblenschlägers, m. fl. arbeten, och utan aftning bortse strykande de herrligaste scener, endast för att fom det beter lämpa vem för swenska scenen. Det är wäl den bittraste satir på konst och fonstnärlig anda; det är ju ett komylett brott emot — jag wet inte hwilken paragraf af Mifaerningsbalfen, fom förbjuder att af: bända annor man dess goda namn och ryfte. — — Följderna ute blifwa intet beller .. publiken besöker allt mera fällan dessa bers rars representationer, — sujetterna funna ide få fina löner, de mår ste således från stad till stad lefwa på kreditens och vigilansens oc säfra förboppningar, menniskorna draga sig allt mera tillbaka från dem, snart är sällskapet urplöst; men de arma medlemmarne deraf måste ju för nörs skull associcra fig för att i köpingar och smärre fäder, gifwa Ännu några grader uslare prof vå dramatisk fonst. Men bwad gör den få äftbetifft bildade föreständaren ? — Jo Dan bwilar några månader på fina lagrar, derefter sammanrafsar ban genom annonser ett nytt sällskap, och börjar och slutar på samma fätt fom förut. Följden bärutaf blifwer den, att en mängd unga personer af bäda fönen dragas ifrån fina sysselsättningar och inympas vå Tbe: atern, ehuru kanske endast en bland tjugo bar någon egentlig kallelse för denna swära, och aldrig sitt mål uppnåcnde bana. Och furligen att dessa personer, genom fin styresmans hufwudlösa beteende udblottade vå allt, snart äro bemfallna år sysslolöshetens faror, och kanske i en framtid ät ännu swärare öden. Denna målning är mörk, men den är sann, — man fråge ens dast dem fom sjelfwa förföft det få mocket afundade och få mycket fordömda tbeaterlifwet. Författaren till denna uppsats, den han re fommenbderar till genomläsande af alla som tillböra den klass han stildrat, byser den tanken, att endast twenne medel finnas fom kunde uppbjelpa den fosterländska theaterns fallna akticr. Det första af dessa medel wore en sträng och oparisfkk af aukioriteterna utsedd granskningarätt, bandbafd af mån med erkänd ästbetisk bildning, och med nog aftning för den sköna konsten, för att ide försumma de pig: ter fom de åtagit fig .. En granskningsrätt, fom ide tilläte nå gon att uvysäna en tbeater, förrän ban wisat prof på fin förmäga att funna slöta en sadan. Presten od) domaren måste ju genomgå sina eramina, innan de få inträda i der offentliga lifwets werffaombet, bwarför ide äfwen den fom bör wara prest i konstens tempel, och will wara domare öfwer få mångas handlingar? .. Det andra mediet är en association af skädespelarne gemensamt att under fin ungdoms oc belsas dagar med en liten obetydlig uppe offring lägga grunden till en från bekymmer och nöd befriad äldere bom, Framtidelösare bana än tbeaternå finnes för närwarande icke, och buru lätt skulle icke detta kunna afhjelpas? Af föreständarne ett speftakel ärligen, och af sujetterna en ringa afgift, beräknad efter bwars od) ens inkomster, ed) grunden wore lagd till en inrättning, bwars lyckliga följder snart skulle wisa fig i fin rätta dager. Befriad från de tryckande bekymren för en wärnlös framtid, bwilken få ofta förefpeglag bonom i föregångares öden, skulle ffå: tespelaren mera uteslutande funna egna fig ät fin fonft, ban skulle UffLs kansas. ss AAA ..... 8—