samhet, hwarwid flere af de närwarande yttrade sig lofordande om denna werksamhet, säsom ganska wälsignelserik, utan att nägon enda röst böjde sig deremot. Redan vå förmiddagen hade fråga blifvit wäckt om hällande af ärliga prestkonferenser i kyrkliga ämnen, och dä konsul Hon Biörn marck anmåärfie, att, då äfwen lekmän inbjödos till Deltagande, wore skäl för handen att icke gifwa dessa möten namn af prestkonserenser, utan i stället en allmännare benämning, så bestämdes, på förflag af fyrfoberden Schönbeck, att dessa sammanträden skulle benämnas Kyrkliga möten, och beslöts, att nästa är i Juli mänad ett sädant kyrkligt möte skall hällas i Helsingborg, bwartill program fal för: fattas od) i god tid före mötet offentliggöras. För detta Ändamål bildades genom wal med slutna sedlar en bestyrelse, deruti prosten Theander i Kropp, kyrkoherdarne Hammar frän Mjellby och Gustafsson frän Kägeröd, konsul von Björnmarck och magister Cervin i Helsingborg samt kantor Rosenberg i Östra Ljungby invaldes; men då prosten Tbeander anmälte förfall, ingick i stället dr Bergman från Winslöf, säsom honom närmast i röstantal. Sammanträdet afslöts med bön och fång. Dä följande dagen den utsedda bestyrelsen fammanträdde, ine fann sig stadens pastor, doftor Wieselgren, och anhöll att få till den: na berättelse tillagdt följande: Denfrånvaro wid gårdagens möte, fom wäckt mångens undran, bör redan funna anses fullt motiverad af det skäl, att br dr Netzler, fom är läkare wid den Brunnslokal, hwilfen för mötet be: gagnades, anklagat samme kyrkoherde inför Juftitiefansleren, fom nyligen till Kongl. Maj:t ingifwit anklagelsen, derföre att ban få slöter fitt presterliga fall, att, då ähörare fomma samman, de ej blott tala i werlesliga ämnen och läsa i werldsliga böcker, utan äf: wen komma samman att tala i andeliga ämnen oc läsa andeliga skrifter. Som brunnsläkaren eller någon af samma tänkesätt om religiös frihet funnat önska begagna mötet för att der wäcka fråga, berörande den, hwari fyrfobe rden befinnes under oafgjord anklagelse, ansäg han fig ej med fin närwaro, fom kunnat föranleda till förhvor, eller en tystnad, fom kunnat tolkas såsom ett medgihvande, böra i ringafte mån imverfa på den gång, den fria diskussionen kunde taga. Bestyrelsen. Hwarjehanda. — Grefwe Bocarmes afrättning. D. 19 tå kl. 7 om mor: gonen afräntades grefve Bocarme på stortorget i Mons. Fingelfe direktören hade redan d. 17 underrättat honom, att bang appell till kassationsräånen blifwit afflagen. Grefwen syntes blifwa förskräckt oc yttrade intet annat än: omöjligt, likwäl syntes ban ännu boy: pas på benädning. Derefter pädrog man bonom twängströjan och nägra timmar senare underrätt ades ban af den kongl. profuratorn, att hans ansökan om benådning war förkastar, och timman för hang afrättning bestämd. Denna gången emottog ban underrättelsen med stort lugn och anhöll blott art man wille ombeförja, att guillotins knifwen wore skarp, emedan han bade läst, att man wid afrättnin. gar ofta hade måft läta knifwen falla flera gånger, wid bwilfen tanke han ryste. Profuratorn lofwade honom det, och uppmanade bonom att sysselsätta fig med fin själs frälsning. Man sände till bonom fängpredikanten Andre och dechanten Decamps och denne fed: nare medförde erkebiskopen af Cincinnati (in partibus), en aflägsen slägting af familjen Bocarm. Med denne sistnämnde förblef han allena, men wägrade att bigta sig. Kl. 1 intog han med stor aptit sin mitdag. Först sednare blef han orolig, begonte flera gånger att gråta, och fl. 4 aflade han striftermalet. Genom galleriet fåg Han bospitalsläkaren Matys od bad honom bönligen att fomma in till sig; ban frågade bonom om knifwen war skarp, od) om det war sannt, att kroppen ännu lefde, sedan den wore skiljd ifrån hufwudct. Läkaren förklarade detta för en fördom, och att döden päföljde ögon