Berättelse om prestkonferensen i Helsingborg. J anledning af förutgåängen inbjudning i tidningarne infunno fig wid sammanträdet i Helsans brunnssal den 22 Juli 1851 omkring trettio, säwäl kyrkoherdar fom yngre prestmän, samt ett fort antal lekmän af alla klasser. Sammanträdet öppnades med bön af den för tillfället utsedde Ordföranden, kontraktsprosten M. Falck. Efter ett af prosten Ahnfelt uppläst föredrag angäende prestens förhällande till politiken, hwilket icke ansägs kunna föranleda till nägon discussion, enär deri uttalade äsigter icke delades, framträdde och förklarade kyrkoherden Hammar, att hufwudsyfret med fammankomsten ide war politistt, utan endast afsäg att framkalla ett högre intresse säwäl hos prester fom hos lekmän för kyrkliga ämnen och hemställde i följd deraf, om någon af de närvarande hade något ämne att föreflå till discussion, i annat fall wille tataren föreslä följande thes till behandling: Jngen förföljande kyrka fan wara en Christen kyrka, ty i samma mån den är förföljande, upphör den att wara en Christelig kyrka. Under en längre, ganffa liflig diskussion, hwaruti både prester och lekmän deltogo, anfördes å ena sidan, att den swenska kyrkan werkligen har warit och ännu är en förföljande kyrka, säwida som ännu i dag tillämpas ätstilliga stadganden, fom få i uppenbar strid ide allenast mot Evangelii anda, utan oc mot 16 8 af nu gällande Regeringsform, hwarpå ätskilliga exempel anfördes, hwaremot ä andra sidan förmenades, att man gjorde lyrkan orätt då man på den kastade slulden för författningar, hwilka staten ensam utfärdar och tillämpar. Doktor Bergman erinrade derwid om det factum att katolsla kyrkan, då den brände fina fättare, alltid sköt skulden på fatemaf: ten och förklarade, att den ide älskade blod; hwarjemte från annat häll anmärktes, att 1 kap. af wär nu gällande kyrkolag och ordning innehåller ganska ffarpa straffbestämmelser emot dem, hwilka affalla från wår rena evangeliska lära. Mot prosten Ahnfelts pästäcnde, att dessa lagar woro antigques rade, anfördes, säsom exempel på motsatsen, förre sjömannen Mild. sons i Götheborg rättegängshistoria, och då prosten Herslow för klarade, att domen mot Nilsson warit en wälförtjent lön för hans proselotmakeri, inwände kantor Rosenberg, att målaren Nilssons landsförwisningsdom för få år sedan alls ide war någon följd af proselytmakeri, utan belt enfelt af bans öfwergäng till katholska kyrkan. Boktryckaren Sturzenbecher anmärkte för sin del, att, då frägan icke ensamt afsåg konventikelplakatets upphäfwande utan qällde af skaffande af alla förföljelseförfattningar mot olika tänkande, wille han obetingadt deri instämma. Sedan diskussionen sälunda en stund fortgätt, bifölls ofwan: stående thes, modifierad till följade lydelse: Hwarje kyrka, som förföljer olika tänkande, är uti den delen icke en Christelig kyrka. Garfwaren Wigfors frän Carlöbamn anmärkte dock, under åberopande af Skriftens ord, den, fom fyndar på ett, är saker till allt, att, i händelse swenska kyrkan fortfarande wore en förs följande kyrka, är hon alldeles icke någon Christelig kyrka, lika litet som individen, då han framhärdar i en fynd, fan i öfrigt anses som en sann Christen. Under förestäende diskussion framkastade prosten Herslow några ord om nödwändigbeten af restrictiva lagar i anledning af tet allt nera omkring fig gripande, i mörkret smygande läseriet, hwars indamäl syntes honom ganska misstänft i politiskt bänseende oc) Vil: fet efter hans åsigt torde medföra wida mera religionstwäng än det tatskyrkan utöswar. Detta yttrande föranledde för ögonblicket ett wisst obehagligt intryc, och i anseende til ämnets widlyftighet uppsköts fortsättning af frågan om läseriet till eftermiddagen och stället företogs frå: MÅS? TTT