wore nu olott om sattet, huru en sådan werksamhet skulle funna till: wägabringas. Doktor Bergman ansäg att presten i det nuwarande kyrkorädet, som för närwarande är en i det närmaste owerksam institution, kunde hafwa sädane biträden fom de omnämnde om blott till ledamöter deri utsägos personer, fom woro lifwade af nit om Guds ära och fallna bröders bästa; men med anledning af boftryckaren Surzens bechers anmärkning, att i följd af walsätten sådane kyrkoråd icke als lestädes funde bildas, fann man att kyrkorädet, med fin nuwarande form, ide alltid är lämpligt, utan uttrycktes den önskan, att preften måtte funna inom församlingen få åt fig utwalde biträden, fom funde motswara det äsyftade ändamålet. Pastorsadjunkten Welinder hemställde huruwida icke en tidskrift, med särskildt hänseende till religionssrihetsfrägan borde, så widt sig göra lät i så populär anda utgifwas och redigeras, att den kunde winna allmännare spridning, äfven bland a simogen. Sakens wigt erfändes allmänt, men då flere swärigheter deremot framdrogos, uppsköts frägan tills widare. På eftermiddagen fortsattes diskussionen inför en nästan Ännu förre samling af deltagare, än på förmiddagen, hwilka med spänd uppmärksambet följde förhandlingarne. Kyrkoherden Hammar föreslog såjom öfwerläggningsämne ut redandet af den frågan: Hwad det är, fom i wåra dagar Fal: las läseri, huru det betraktas, och bör af fjälaförjaren be handlas. Kyrkoherden Gustafsson ansäg läserict wara ingeming annat än den sanna od) lefwande Christendomen, men, då de, fom utan till äro, ide funna rän bedöma andeliga saker, få räknas till läs sarne ide allenast rätta christne, utan äfwen alla strymtare od) def utom fådane, fom äro på wägen att blifwa christne och under detia deras utwecklingsstadium räfa in på willostigar, ofta i brist vå kärlekssull och trogen bandledning. Dessa kastas nu alla i samma sträpkista under benämningen lasare. Cantor Rosenberg anmärfte ben egna företeelsen, att mängen, fom fällt bittra omdömen om läs feriet i allmänhet, dock gör undantag för sadane werkliga läsare, med hwilka han kommit i narmare bekantskap. På uppmaning af proften Ahnfelt til de närwarande, att någon bland dem, utan fruftan att derföre anses fom Christendomsfiente, mätte framlägga de betänfs ligheter och gensägelser mot läseriet, fom han fände wara de wans liga, efterkoms werkligen denna begåran af flere talare, bland hwilka handlanden A. Pettersson uppgaf, att här i Helsingdorg inträffat, att en piga upptrådt od) bildadt omkring fig ett läsarcsällskap, hwars ofördragsambhet mot olika tänkande wäckt förargelse inom förfamlins gen, och i få fall ansäg han läseriet skadligt; men dä flere talare deribland en af tjensigörande presterne på ställcet, pastor Andersson, gåfwo upvlysningar, fom tillräckligt förklarare orsakerne till dena enstaka fall, och derjemte af nämde pastor tillades att de somptomer af religiös rörelse, som sålunda wisat sig, numera upphört, ansägs safen icke förtjena närmare uppmärksamhet. Sedan diskussionen gansla länge fortgätt, utan att några werfe liga skäl mot läseriet framdrogos, sammanfattades slutligen äsigterne i följande allmänt godkända resultat: 1:o Läsare kallar man i wåra dagar ella, fom i religiöst hänseende ädagalägga större alfwar än den stora hopen. 2:o Att ibland dem, som kallas läsare, finnas sanna och alfwarliga christna, derjemte nybegynnare i Christendomen, hwilka ofta äro behäftade med stora skröpligheter och fel, och slutligen falska bröder, som hafwa ett sken till Gudaktighet, men försaka dess kraft; och att just på sammanblandningen af dessa olika flag beror till eu stor del det beklagligtwis allmänna missnöjet med läsarne. 3:o Att följaktligen läseriet bör med all kärlek och ffon: samhet af hwarje tänkande menniska bedömas och behandlas, En af de närwarande beklagade af hjertat, att läserict blifwit — — me 1