blott bafwa upplysning om de omständigheter, fom beledsagat Fougniers död, det blef straxt klart för mig att han cj talade fullkomligt öppet. Säledes kunde han ci uppge hwad man spisat; grefwinnan hade gått bort efter måltiden, medan ban sjelf blef qwar i mörkret med Gustaf; plötsligt bade denne ropat: sort, fort, bielp!. Jag sprang fram att hjelpa honom, fade grefwen widare, jag wille hålla honom och wi föllo begge, jag ofwanpå honom eller han öfe wer mig; bang krycka gick sönder; jag ropade då om bhjelp. Det war hand utsago. Hwem fom först fom in, hwilken syn rummet erbjöd, då ljud intogs, allt detta war omöjligt att få ur honom. Det förekom mig, fom wille han kringgå mina frågor; jag tänkte på skråman å likets find, och mitt blod började komma i rörelse öfwer dessa olika indicier. Jag bad Bocarme wisa mig fm band, och faun då några röda fläckar på högra handen och twå får på wenstra. Då jag frågade, bwarifrån han fått dem, swarade han: jag wet ide, det fom då wi brottades. Då ni brottades; jag tror att jag får förklara er att ni är fånge! war mitt swar, hwarpå jag beordrade fredsdomaren att bewaka honom. Derpå förhörde jag frun; hon uttryckte sig mindre förbehålls samt, men påfallande war hennes liknöjdhet för brodrens död, Vär karne meddelade mig resultatet af obruktionen; de trodde siz hafwa upvtäckt förgiftning af swafwelsyra. Jag lade märfe till bruna flåce far på golf:vet i matsalen samt frår af skurning, wid sidan af dem oljefläckar och wåta flädar. Begge mafarna, forifor wittnet, fängfladeg d. 22 Now. om aftonen; jag lät föra dem till fängelfet i Tournay i deras egen waan och sedan genast ärffiljad. Så sted allt länge, ty jag wille först grundligt granffa safens materiella sida och fullständigt wända upp och ned på allt i slonet för att finna de chemiska apparaterna. Grefwen sade, att ban haft sådana apparater för 15,000 fr., men blott för 2000 fr. äterstodo; hwar dessa woro wille han ej upp. gifwa; slutligen sfunnos de d. 30 Dec. dolda öfver winden, dit en menniska knappt skulle funna bringa dem. Jag förklarade nu fån gen, att wi funnit apparaterna, 120 till antal, och art han gjorde wäl i att bekänna; jag sporde, om ban kände en wiss Banderberghe, hwarwid han blef högst bestört, oc dä han ej wille ut med hwad ban köpt af denne Banderbergbe, fade jag: befänn ni få godt först fom sist, Fougnier är förgifwen med nifotin! Bocarme blef fom slagen af blirten; han begärde ett samtal mellan fyra ögon med mig; bet war d. 10 Febr.: MNu min grefve äro wi allena, fåg ni nu hwem fom mördat Gustaf Fougnier! — Wore det ej rvätt frågade han, om jag skref till kungen att han måtte befria mig ? — RKun: gens rättigheter, swarade jag, börja först då er dom är fälld, nu bar han intet med er sak att göra. — Rå få gör ni det dä, swarade han, ni har då med min sak att göra. — 7Hur skall jag förstå det? frågade jag. — MNi fan det! swarade han pes kande på handlingarna, som om det warit hans mening, att jag skulle skaffa dem ur wägen (vubliken brister i löje). Då tillade han gråtande och med knäppta händer: 7Gör der för min och mina barns skuld, wi skola wara er ewig tack fyldiga Jag swarade naturligtwis att jag bwarken kunde eller wille vet od) frågade änyo hyhwem fom mördat Fougnicr. Men, swarade ban, jag fan ej fås ga det, det är få rysligt, men jag är det ide. — Nå, hwem är der Då? säg rent ut, det är bästa medlet, att komma ur denna frällning. — Jag törs ej, ty jag bar. beredt giftet. — ITar det nifotin? — Jal— Öwem mördade Guftaft — Då swarade ban i förändrad ton: 7Lät min hustru komma; i hennes närwaro skall jag säga hur allt tillgätt; bon skall bekräfta mina orm — Nej! swarade jag, det wore en indirekt lektion för er bustru oc hon hade kanske ej kraft att motsäga er; jag Mall deremot or: dagrant meddela benne er utsago, det lofwar jag. — Då fnäppte grefwen ihop händerna, trädde mig närmare och fade: Guftaf Fougnier har dödat fig sielf med tillbjelp af en phiole (liten fla: ska), med nikotin, fom stod i Buffeten, jag, ryckte den från bo: