lift; natten efter brottet sade ban till mig, att han wille påstå att Gustaf tagit fig sjelf ajdaga medelst en pptole? mfotm, som stod i buffeten. , om Presid.: Begagnade hon uttrycken poiote och buffet 2 — Wiktnet: Fal — Pr.: LVytia Fougnier! Ar det sannt ywad wit: net fäger?er — Sw.: Ja! Wittnet: Då jag meddelade Bocarme hwad hustrun swarat, böjde ban armen sägande: Min Gud hwad skall man göra wid en sadan qrinna? — Fru Bocarne sade fernare att hon förklarat fin man, att ingen skulle tro på en sjelljörgistning, men att han swarat, att det angick benne ej, det war bang sof; hon skulle blott pastä att bon ide warit tillstädes och ingenting wisste. — Däå grefwen och grefwinnan fonfronterades och årspordes hwem af dem begätt mordet, swarade hon: ban skall saga det, ban wer det. Då jag nu bes swor henne att tala sanning, beskyllde bon honom med sanningens wärma, bwaremot grefwen giorde swaga inwändningar. Derpå fade hon: Om det warit jag, bade jag sagt det för länge sedan, jag skulle ej haft hjerta att låta dig fitta i fängelfe. Hennes framy: aktiga rörelse war få for, att hon sönderref en näsduk medan hon talade, hwaremot grefwen war få flegmalisk, fom om intet förefallit. Prefids: Anklagade Tocarmel! hwad har ni ar säga till ert förswar? — Sw.: Alldeles intet ! Wittnet: Grefwinnan tillade: AnHaga mig öppet; säg att det war jag; jag ger dig fritt spelrum. Men vä får du och före klara bur jag kunde kasta Gustaf till jorden, bur det kommer sig att din finger och ej min är biten, att du och ej jag fit giftet i munnen, hwarför han ropade: barmhertigbet Hippolyte! i sället för barmbertighbet fyfter! Hon talade så ifrigt, att jag ej kunde förstå mera. Färtnet bar erfarit of grefwinnans onkel br Frangois, att Gus staf städse byste fruktan att bli förgifwen af fina flägrngar, en fruftan, fom gick få långt, att han alltid lät bortfasta den mat, fom te sände bonom; att ej ens hönsen måtte komma att ära deraf. Das aen efter Gustass död hade grefwinnan fåndt fin wagn att hemta Frangois till slottet, men, hade denne förklarat wintner, jag war för uppbragt På dem och det är i denna stund min innerliga öfver: wertyaelse, att de tagit Gustaf af daga. Derefter rörde fig förhöret om det får, fom grefwen bade i pannan; wid första förhöret bade han doltt det med härer, och wid det andra förklarat, att det härrörde från fallet med Guftar, nu fade ban, att han fört sig på en dörr i matsalen, då han skulle skynda Gustaf till bjelp. Presid.: Har mittnet ej anställt undersökningar om grefvins nans lif och moralitet? — Sw.: Jo, jag bar bwad henne angär ej sfurnit något, fom strider mot en sedlig wandel. Jnnewanarne i Peruwelz tala snarare godt än illa om henne; de ha blott en för rebråeise mot henne, att bon är stolt. Fr.: Man bar sagt att fru Bocarms blott läser romaner od) till oc med strifwer sadana, men att i dem ej förekommer nägot omoraliskt. — Sw: Det är sannt. Emedan man fagt detta, bad jag om nockeln till bennes bibliothef och fann blott få romaner, men teremot Fenelon, Bosfuet, Piemoirer ofwer Jtalien oc) ofwer Nas polcon, Buffon o. s. w. — Wittnet förklarar widare, att der kostat henom stor möda att få henne till bekännelse; det föll benne få swart och bon snystade få bögt, att ban mäste läsa fängelsefönstret, få att man ej skulle böra benne ut på gatan. Hon fade: det är doc alltför Winfomt att ej kunna saga fanningen, utan att anklaga fin man! Bocarme teremot fade: Hiten swår ställning! jag fan ej förswara mig, utan att anklaga min buttvu. — Fr.: Sade icke fru Bocarme d. 14 Febr. ont hon förlorat sitt lugn och ej funde sofwa, men måste säga sanningen? Sw.: Det är sanni! Men bennes utsago blef först fullkomligt öppen, då man wisate benne det bref, bon skrifwit för sin man till kopparslagaren Vanderbarghe rörande destillationsarparaterna. (Forts.) . mn — Etifts:NMNybeter. Lengl. Maj:t har under den I sistl. Maj i följd af derom gierd nnderdånig hemställan funnit godt i råder utse och förordna physices professorn mid Lands Ne niversitet mog A. W. (Ft söso . naj11 on NÄS A. W. Cielund att såsom Kengl. Maj:ts Ombud deltaga uti den